Jag har talat och räddat min själ

                            

Jag vet inte vad som hände, kändes som en stor våg som bara slog ner mig i backen och släpade mig upp mot land och tårarna kom. Och jag ställer mig en fråga - hur fan kunde detta hända? Vart gick det fel? Ingen vet svaret, jag måste nog bara inse faktum. Men det gör ju så ont att tänka på det, därför är det kanske bäst att låta bli. Eller inte. För det är just det jag gör, stoppar huvudet i sanden. Och då sker detta istället, att det blir som ett slag i ansiktet efter ett tag och man sköljs över av alla känslor på en och samma gång. 

Idag tog jag mig trots allt till gymmet och tränade, för jag hade redan betalt för min träning med Megan idag. Kanske inte var det smartaste, men efter träningen har jag bara vilat hela dagen. Eriks mamma är på besök i Sydney och har varit här en vecka nu. Hon kom hit och fick ta hand om oss två (Erik är också sjuk). Vi blev bjuda på mat på en italiensk restaurang som ligger nära vårt hus, supermysigt. Satt ute under tak i regnet och myste och pratade massor. Såna här dagar saknar jag verkligen min mamma, men snart ses vi.

Nu har jag och Erik hyrt inte mindre än tre filmer och köpt oss lite godsaker så vi kan göra en gino! Mmm! Så nu blir det soffläge igen för oss,

Later lovers

Xxx

Vi har pratat om att göra någon resa tillsammans med Charlotte också, hon vill åka till USA och Europa. Så om vi kan tajma ihop något borta i staterna skulle det vara otroligt kul att resa tillsammans där i några veckor. Kim från Göteborg har slagit sig ner i LA så det skulle verkligen vara kul att hälsa på henne. 

Mamma frågade om vi skulle åka till New York i höst, och det låter ju inte helt fel. Skulle i och för sig vilja visa henne vad jag älskar med detta underbara land också, ta henne till mina små smultronställen här i Sydney och kanske vidare längst kusten. Men vi får se.

---

Nu ska jag först och främst njuta av mina sista korta veckor här borta och sedan slå mig till ro när jag kommer hem. Eller slå mig till ro får jag göra först efter våran Åreresa i början på januari för tills dess är det fullt upp med jul, nyår och snowboardåkning.

 

Det blev ingen utekväll för mig - det blev en hemmakväll. Som jag tror jag kommer tacka mig själv för imorgon. Jag har feber och är snuvig, så jag kokade ihop en köttfärsås fylld med nyttigheter för att råda bot på förkylningen, och så gjorde jag en blåbär&banan smoothie fylld me vitaminer. Hoppas de går över nu!

---

Har blivit lite nostalgisk på senaste och tittar igenom gamla bilder om och om igen. Fann dessa bilder från min, Josefines och Malins lilla roadtrip till Smögen när vi var 16-17 år. Oj, vad små vi var! Och så annorlunda. Sötnosar!

Har tydligen åkt på en förkylning, usch. Är det något jag är dålig på så är det att hålla humöret uppe när jag är sjuk. Jag känner mig ynklig och tycker ganska synd om mig själv. Och att vara sjuk är verkligen något jag blir ofta, trots att jag försöker leva så hälsosamt som möjligt. Så när jag är sjuk vill jag bara gosa ner mig i täcket o mysa, men ikväll står annat på schemat. Ska iväg och träffa Erika & Lollo med Malin & Erik om en stund. Ta ett glas och bara snacka lite nere i Darling Harbour. Men egentligen vill jag ju bara kolla på en seg film o äta fruktsallad i sängen. Får se om det kanske blir en tidig kväll för min del.

---

Har dock hört att vänner är bra för hälsan. Och skratt likaså. Och det är något det inte brukar vara brist på när vi alla träffas. Får se vad de blir ikväll, Malin har fått lite tråkiga nyheter angående sitt visum och det ser mörkt ut för henne. Hon måste nog åka hem med mig trots allt. Vi får försöka muntra upp henne lite.

Ett gott skratt förlänger livet.. (?)

Ikväll blir det förhoppningsvis min och Malins kväll, kanske bio eller liknande. Vi får se.

---

Jag längtar tills jag får mysa runt i duntofflor hemma, med ett mysigt sovset under en stor morgonrock. Mmm! Med dig.

Du bad mig drömma om dig i natt, vilket jag gjorde. Men vilken konstig dröm.. Snart ses vi, då ska jag liva upp allt för dig.

När jag kommer hem är jag ju hemma för att stanna. Så vitt jag vet. Och då ska jag för första gången skaffa mig ett abonnemang och ny mobil. Funderar då på om man kanske ska slå till på en iphone? Vet egentligen inte varför, men jag anser alltid att de är bäst att köpa de senaste inom elektronik så man kan ha det en stund utan att man ska behöva köpa nytt. Men jag vet inte, jag är inte superteknisk om jag får säga det själv. Men som tur är har jag en bror som är. Som alltid får fixa med min mac eller ipod. Det uppskattas. Frågan är om man vågar slå till?

En annan sak som ska införskaffas snarast möjligt när jag kommer hem är en systemkamera. Ska köpa det som en julklapp till mig själv. Får återigen be bror min om tips, eftersom han är en hejjare på sådant.

På tal om bror, saknar honom massvis.

Idag har också gått i slöhetens tecken och jag har inte gjort nå vettigt alls förutom att tvätta. Ska iväg och träna snart och sen blir det väl middag innan vi ska jobba sent i kväll. Skulle gärna gjort stan idag, men pengar rullar ut lika snabbt som de rullar in har jag kommit på så det är dags att försöka börja hushålla med resurserna. För pengar kommer gå åt ändå när jag kommer hem och inte har något jobb till en början. Det blir Stöten i jul, Halmstad till nyår och sedan Åre den 4e januari. Så pengar behövs. För att inte tala om alla små resor jag ska iväg på för att träffa alla älsklingar -Karlstad, Växsjö, Helsingborg, Göteborg och så vidare. Men vad är livet värt om inte fyllt med alla upplevelser?

---

En dag närmare dig..

Mamma skickade bilder på snöovädret hemma, och helt ärligt är det svårt att förstå. Så mycket snö! Känns inte som om jag har sett snö på år och dagar, men när jag tänker efter så var det längesedan sist. Eller det kom nog en sväng snö innan jag åkte hit sist, men inget likt det som mamma skickade!

Medan ni fryser där hemma, har vi ett lite mer behagligt klimat här borta. Men julkänslan finns liksom inte här, trots diverse dekorationer. Första advent ska spenderas hemma här med glögg, pepparkakshus och lussebullar. Men i 30 graders värme känns det fel. Nu vill jag faktiskt hem till kylan och snön, för att sedan uppskatta mys i soffan ännu mer..

Om 3 veckor spenderar jag min sista kväll i Sydney. Och oj så mycket saker vi ska hinna innan dess. Blir festival, hotellövernattning på lyxhotell en natt, diverse utgångar med Charlotte, middagar, eventuell resa upp till Blue Mountains och så mycket mer.

Jag kan inte vänta, snart får jag träffa Martin igen! Kan inte förstå att när vi ses igen har vi varit borta från varandra i hela 3 och en halv månad. Jag längtar nå otroligt efter honom.

Hittade gamla bilder på datorn sedan gymnasietiden. Här går vi i ettan på gymnasiet. The fantastic 4.

Vi har fortfarande inte fått svar om Malins visum - ifall hon stannar kvar eller måste åka hem. Kommer kännas så konstigt att lämna landet själv, att säga hej då till alla på flygplatsen och sedan åka hela vägen hem till Sverige själv. Vi har liksom alltid gjort allt tillsammans, vi har varit tillsammans de andra gångerna då ångesten kommer drypande över oss när vi börjar närma oss Sverige och vi har lyssnat på en och samma låt tillsammans då hjulen slår i backen och folk börjar applådera - och vi har då båda tänkt samma tanke "sluta klappa händerna för fan, vi vill ju inte ens hem".

Men det kanske är bäst att vi går skilda vägar nu, Malin och jag. För en liten stund. Vi har aldrig haft utrymme att sakna varandra, någonsin. Kan kanske vara bra det också. Och faktum är att jag inte tror att jag kommer gråta den här gången på väg hem, jag kommer i så fall fälla en tår av lycka. Lyckan att jag är glad att jag gjort allt det här, att jag verkligen tagit vara på varenda minut i detta land, att jag varit med på ett långt äventyr sedan jag första gången kom hit och att jag är glad över såväl det som hänt och vad framtiden kommer att ge.

Jag bad om något att tro på - jag fick en framtid.

Jag vet inte om jag kommer lyckas, men skulle vilja få med mig alla foton jag har på min vägg hemma - in till den nya lägenheten. Min kärleksvägg, snälla? :)

Jag vill att det ska va sol och fint väder - men det regnar och blåser. Jag vill vara lika brun som en pepparkaka när jag kommer hem ju. Men det kommer nog inte hända. Typiskt.

(Brun och glad på Koh Pangan maj 2007)

Jag måste erkänna - jag är drogliberal. Drogliberal på det plan att jag anser att det är upp till var och en att bestämma över sitt eget liv och därmed också själva bestämma ifall droger ska vara en del av sitt liv eller inte. Jag ser inte ner på folk som nyttjar droger, eftersom det är deras liv och de har sin egen rätt att bestämma över det. MEN, när drogerna blir en del av personen i sig och det är någonting som behövs dagligen, då är något fel.

Detta vita pulver som mer än 70 % av människorna som minglar omkring runt poolen drar upp i näsan och vidare ut i blodet - det är så falskt. Det är "rikemansdrogen" som bara de exklusiva har råd att nyttja på daglig basis, det är klass, stekigt, vad ni nu vill kalla det - att ha en påse vitt i kavajfickan. Jag ser människor som tar det hela tiden, och människor som pratar om det. Yngre personer som inte har råd med drogen, lockas ju av det ännu mer. För har man fått tag på lite, så är det ett speciellt tillfälle och livet är en fest. 

En av cheferna har sagt till mig och Malin att om vi blir erbjudna av gästerna, se till att göra upp det på toaletterna. Det får inte synas. Men jag tackar nej. Och jag tackar nej. Och jag tackar nej. Och folk förstår inte riktigt vad jag menar. "Vadå nej? Det är som att säga nej till julklappar på julafton". Eller inte. Jag behöver liksom inte det där lilla vita, jag har aldrig varit där och känner inte att jag behöver gå dit heller. Jag tycker att det är falskt att alla är så glada, uppåt, dansar mer och har en bra kväll - på det vita pulvrets bekostnad. Den som säger att man inte kan köpa lycka har fel - det finns att köpa iform av ett vitt pulver. Men även fast det säkert är råcoolt i nån timme, så är man ju ändå tillbaka som vanligt efter den korta stunden. Och då kanske det är ännu mer påtagligt hur olycklig man är i vanliga fall. Att man behöver en illegal substans uppkörd i näsan för att kunna leva ett normalt liv. Det är ju inte så normalt.

Och alla dessa tjejer som svansar efter killarna som de vet har x antal påsar innanför kavajen - usch! De går in 3, 4 personer åt gången på toaletterna och kikar man in genom springan i dörren ser man hur de alla drar upp skiten med en ihoprullad 100 dollarssedel. 

Stället är som gjort för sex och droger. Det påminner om studio 54-filmen, fast det utspelar sig i ett modernt Sydney.

Jag vet att det finns en baksida, därför finns det egentligen ingen anledning att gå där. Det man inte vet existerar, har man inget behov av att nyttja.

---

Poolbaren är verkligen världsklass på många plan, jag tycker bara det är tråkigt att det ska präglas av så mycket sex, droger och de senaste modetrenderna för att folk ska kunna vara vid liv. "Jag har sjukt mycket pengar - därför finns jag" funkar liksom inte riktigt för mig.

Jag är glad att jag fått se allt detta med egna ögon. Jag har verkligen sjukt kul när jag jobbar, men de personer som är där lever i lite av en drömvärld. Och jag är glad att jag fortfarande har fötterna kvar på jorden, för man ser så många som fladdrar iväg och dras med i skiten. Jag är dock en glad åskådare åt allt, jag tar in och lär mig. Men det ska inte stickas under stol med att jag kan tycka att det är sjukt kul att se på alla dessa människor också.

Kan inte fatta att det snart är jul. Här pyntas det för fullt, men känslan är inte riktigt närvarande med tanke på den tropiska värmen som drabbat stan. Fuktigt och varmt lixom, men det hindrar inte mig från att smida julplaner och tänka på alla julklappar. Ska bli så mysigt.

Idag skrev barnen här hemma brev till tomten som löd "Dear Santa, I want looooooooots of presents" Det fick mig och Erik att le. 

---

Berättade idag på jobbet att jag måste åka om 3 och en halv vecka. De förstod, men min barchef blev lite ledsen. Jag sa att jag va tvungen, mitt visum går ut. Hon ville kolla upp om de går att fixa på annat håll, men jag sa att jag bestämt mig. Min barchef berättade att hon ska gå över till en mer övergripande chef och att de hade tänkt fråga mig om jag ville ta över som barchef istället. Jag är glad att de tänkte på mig, men jag känner mig nöjd som det är. Det finns inte ens ett val för mig att stanna, jag kommer hem. Så är det. Så nu jobbar jag bara den här helgen och 2 veckor till. Sen en vecka ledighet innan hemfärd.

Jag får något så mycket bättre, jag kommer få en vit jul.

Mitt nya hem från den dag då jag anländer i Sverige igen. En lägenhet på 27 kvm, ett litet bo men som kommer innehålla massa kärlek och mycket värme. Jag kan inte vänta! Sundbybergbo, det trodde man ju inte. Kommer nog inte släppa taget helt om mitt fina rum som alltid kommer stå kvar i Brosättra, Rimbo. Men det känns superskönt att bli stockholmsbo. Med dig.

Nya lägenheten;

---

Jag vandrade gatorna för att kanske hitta min nyårsklänning som jag gått och drömt om sedan jag kom hit. Och jag hittade den! En perfekt klänning som verkligen det stod Linn på. Krämvit och svart. Kommer bli fint tror jag. Hittade även en fin cowboy/indian väska i svart skin som var på rea och ett fint armband. Nu är det köpstopp på mig tills dagarna innan hemresan. Imorgon är det jag som går till Fedex och skickar hem 15 kg kläder. Skepp o'hoj!

27 dagar kvar..

Imorse stod IKEA på schemat så vi tog tåget dit. Inhandlade glögg, pepparkakor, knäckebröd och diverse godsaker. Mmm! Ska även sätta ihop pepparkakshusdelarna jag köpte. Ska fira advent, i 30 graders värme! Sjukt det.

Tog oss senare till gymet för träning och likt varje gång så är jag spagetti i armarna så här i efterhand. Har bestämt mig för att lägga till en session med armar nu fram tills jag åker. Mina armmuskler är verkligen inget jag kan skryta om.

Åkte hem till Rowan och Andrew (vänner från förr) efter och kollade Gossip girl maraton. Så bra! Bjöd dom på svenskt godis också, och det var verkligen glada miner. Eller inga tummar upp för de salta lakritsfiskarna, men resten va bra tyckte de.

 Imorgon blir det shopping och sedan bio med älskade charlotte. Sedan middag och sedan jobb sent, vid halv 11 på kvällen.  Lyckades shoppa ett par sjukt fina skor idag, är riktigt nöjd. Och jag kommer använda dom mycket, det känns bra. Brukar tänka så när jag kommer lite dyrare saker, att om jag slår ut alla användningstillfällen på priset så kommer det bli ett ganska lågt pris per användning. Haha, lite undanflykt men det fungerar på mig :)

Massa nya bilder på facebook by the way. Det tar ju nästintill ett år att få upp bilder här, så kolla där i stället.

Nu är det sovdags.

See you later lovers.

xoxo Gossip girl

Mamma är i Thailand, men åker hem imorgon. Känns konstigt att hon är så nära, men så långt bort. Halvvägs hit i alla fall. 

4 veckor och 2 dagar till av sol och sommar och jobb - sedan blir det avslappning på hög nivå tills efter nyår. Jag har i och för sig bestämt mig för att ta den sista veckan i Sydney av och bara njuta här med. På tisdag eller onsdag ska jag berätta för min chef att jag faktiskt drar om några veckor. Nervöst!

---

Jag har inga starka armar att bära dig på
jag är inte mycket, inte mycket att titta på
men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och
du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..


Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig

Så många vänner jag känt
ingen som jag riktigt behövde, nej
jag har aldrig varit normal
bara när jag går med dig

---

När jag kommer hem ska jag gå på Håkan med besteLinus & besteFredd. Annars blir jag ledsen.

BESLUTSÅNGEST!

Onsdagen tillbringades på jobbet, med champagneprovning och lektion i champagnekunskap. Drog oss hem och sedan ut på middag med cirka 20 tjejer som Charlotte känner. Blev utgång och en lyckad kväll i vanlig ordning när man får umgås med de bästa - Charlotte & Candise. Kommer verkligen sakna dom något sjukt, kan inte förstå att jag typ har 4 veckor kvar. 

---

Jag kanske borde säga till jobbet snart att jag inte kommer stanna? Det pratas hit och dit om vilket drag det kommer vara över jul och nyår och att vi kommer ha det sjukt bra med bra dricks. Jag är rädd att om jag säger nu att jag ska dra kommer jag få mindre dricks, och jag har jobbat mig upp till 100 % nu och verkligen kämpat för det. Fick 3000 svenska kronor igår, det är absolut inte värt att riskera de pengarna! Men samtidigt vill jag lämna stället på ett bra sätt, jag vill ha deras referens om jag nu vill jobba inom baryrket hemma så är det sjukt bra att ha.

Kan verkligen inte förstå att jag ska lämna allt - igen! Och det är så svårt för mig att förstå att jag gör det för en lång lång tid. Just nu cirkulerar livet mycket kring jobbet och alla dess fördelar med shopping och gratis kvällar ute på diverse ställen - tack vare vårt jobb. Men egentligen, vad spelar de för roll hemma? Men egentligen är det väl ganska skönt det också, är lite less på nattklubbslivet. Men måste erkänna att jag kommer sakna alla privilegier man har här, men ska jag va ärlig vill jag inte ha de hemma. Här är det på andra principer - "hon jobbar på Ivy och hon sliter för det företaget - släpp in henne före". Hemma är det typ - "hon har legat med halva stureplan, släpper jag in henne får jag kanske nåt tillbaka av slampan när vi stänger". Lite väl drastiskt kanske, men det ÄR faktiskt skillnad. Här behöver man inte känna just DEN person som "kör klubben på fredagar/lördagar". Något säger mig att det inte blir så mycket mer festande i just den regionen av Sthlm när jag kommer hem. Vuxenpoäng?

 

Började jobba kl 20.00 ikväll, men jobbade bara i 3 timmar innan jag fick gå hem för att jag inte mådde bra. Är så sjukt trött hela tiden, mår illa och mår allmänt konstigt. Måste kollas upp - och NEJ jag är inte gravid.

Ligger i min lånade säng på Marshall st 27 och hör som vanligt Malins tunga andetag och Eriks tv-spelande. Ska sova snart. Imorgon blir det strand, sedan träning. Sedan finns inga planer för kvällen. Jag vill ta det piano. På tisdag ska vi fira Malin eftersom det är då hennes riktiga födelsedag är. Blir middag och tårta hemma här, mysigt. Och på onsdag är det åter igen "Girls night out" med Charlotte & Candy. Ska bli kul.

---

Nu ska jag sova. Uuuh, vad jag önskar du var här..

(Bild tagen i somras hos Martin efter hans födelsedagsfirande. Somnade med krokodilen istället för Martin den kvällen, men tro mig - saknar faktiskt Martin mer än krokodilen. Eller lite iaf)

Det ska i alla fall bli mysigt att sätta på sig stora jackor, uggs, mössa, vantar, halsduk och gå ut och gå och höra snön knaka under fötterna. Med dig.

---

Idag har jag fixat naglarna och sen varit ute och gått. Gick bort till min förra lägenhet, minnen minnen minnen. Igår slog det mig att det är sjukt att jag känner mig så hemma här, fastän det skulle ta mig mer än ett dygn att komma hem om jag så ville. Mellan mig och Sverige finns det liksom öken, snö, berg, dalar, hav, land - men ändå så är allt så pass likt hemma här. Konstigt.

---

Jag och Erik pratade i morse också. Om hur konstigt de kommer kännas att lämna allt. För jag vet ju den här gången att jag inte kommer tillbaka. Inte på ett bra tag i alla fall. Sist så visste jag ju att jag skulle tillbaka snart. Nu ska jag verkligen säga hej då PÅ RIKTIGT. Och när jag kommer hem är det här bara ett minne blott. Sjukt. Kommer kännas konstigt att inte bo inträngda tillsammans med Erik och Malin, det kommer ju inte ske igen.

---

Jag är så glad för vad ödet gör för oss människor. Tänker på små små saker - som gjort betydande skillnader. Att jag ens gick fram till Daniel i Australien för 2 år sedan och frågade om han va svensk, för att jag såg att han hade Björn Borg kalsonger på sig, gjorde att jag hittade underbara vänner i form av Erik och Erik. Jag fick ju kanske inte det jag siktade på i första hand, men jag fick något mycket bättre. Eller den lilla faktorn att jag och Martin stötte ihop efter flera månader i samma land (han var i Australien samtidigt som mig) och att det klickade så sjukt.

Ödet.

Började gårdagen med lite träning på morgonkvisten, sedan gjorde vi oss iordning innan underbara Charlotte ringde och frågade om hon kunde köra oss någonstans för hon var i vårt område. Självklart fick hon gärna det, hon körde mig och malin till den exklusiva italienska restaurangen bredvid poolbaren och åt väldans god lunch. Det blev inget mindre än en 3 rätters lunch och eftersom vi berättat att vi firade Malins födelsedag kom ägaren för hela Ivy och bjöd på drinkar och shots, kl 2 på dagen. Fick en nota som dock slutade på 1200 svenska kronor för oss två (då inte inkluderat dricka) men vi betalade och log. Vi visste att den skulle sluta på något sånt, men det fick det vara värt. Gick och satte oss i poolbaren och fick en till drink, och då kom restaurangchefen springandes med 600 kr och sa att de ville ge oss halva priset. Tackar! Vi dricksade dock 180 svenska kronor, så de var nog nöjda ändå. Det är något man verkligen lär sig när man arbetat inom service. Får man bra service (vilket vi helt klart fick) så betalar man. Och det finns inget värre än folk som dricksar, men dricksar 10 kr. Hellre inte dricksa alls. Men blir man väl bemött och omhändertagen ska man ge en slant. Sånt får man räkna med i priset när man går ut tycker jag.

Vi begav oss för att se Rihanna & Chris Brown - och OM de va bra? Det var verkligen grymt. Fick rysningar och tårar i ögonen om vartannat.

Sedan blev de taxi hem och svida om, drog med oss Erik och begav oss till Ivy igen och festade länge i poolbaren. Köpte shottar för fullt i baren och köpte shottar till tjejerna som jobbade. Det var kul! Jag & Erik drog oss hem vid 4 tiden då vi hade fått mer än nog.

Idag har jag varit bakis, men det börjar arta sig. Ska ut i friska luften och sen träna innan det är dags för ännu en kväll uppe på taket i Sydney. Jag får tårar i ögonen när jag tänker på att jag ska lämna det här - mitt hem och mitt jobb här borta. Men just nu har jag mer hemlängtan än någonsin på samma gång. Vet inte hur jag ska förklara för jobbet att jag drar, de tror att jag stannar tills nästa år 2010. Men icke. Jag berättade för min barchef att jag ansökt om visum men inte fått svar (vilket jag inte har men jag förbereder dom på att jag kanske inte får stanna) men då tyckte hon att hon var jättesmart som kom på idén att dom kan sponsra mig att stanna i 3 år och jobba för dom där på heltid. Men neej. Jag vill ju hem, men det kan jag inte säga. Jag får dra till med att jag måste hem för personliga skäl. Vilket jag också ska. Hem till kärlek!

Vaknade verkligen på fel sida idag. Hade jobbat 14 timmar, 12 timmar ståendes i baren utan att komma därifrån inte  minsta lilla rast. Jag var slutkörd, och kom i säng vid 4-tiden. 11 imorse skulle Erik upp, och det märktes! Han smög inte direkt om man säger så, och jag lackade. Men nu är vi vänner igen. Just tittat klart på " The Happening". Kass film, men det fungerade.

Fick ett infall på vägen hem från vår träning på jobbet (vi har olika träningar varje onsdag, idag spritträning) och gick in på Tony&Guy och blev klippt och färgad, trots att klockan var närmare 7 på kvällen hade de tid för mig. Jag är nöjd. Dom lyckades dock ta dubbeltbetalt för färgningen, men det förstod jag inte förän jag kommit där i från. 1800 kr för klipp & färg är väl normalt kanske tänkte jag, tills jag såg kvittot. 

Annars har dagen varit lugn, tränade med min PT idag och det var som vanligt en mardröm. Benen skakade verkligen i slutet, men efter känner man sig så bra! Hon vill att jag ska äta 5-6 gånger per dag, men jag hinner bara med 2 - frukost och lunch/middag på grund av jobbet. Och då kommer jag inte visa några resultat. Så ska införskaffa mig små mellanmål jag kan slänga i mig bakom baren. 

Köpte mig ett par skor idag, ett spetslinne och en mysig randig tröja. Sen tog jag lite fulkort på mig själv med kameran på datorn som man kan ställa in ska ta massor med bilder i en följd. Njut av min fula sida gott folk!

 

---

Ikväll har vi ätit ute och sen kollat film, som jag somnade till såklart. Nu ska jag sova, imorgon blir det en lång dag med jobb. Pengar rullar in, men inte ut - vilket är bra. Har inte ens tid att spendera några pengar. Man tjänar bra här, plus all dricks. Som jag dock lyckades tappa på jobbet!! 1600 svenska kronor föll ur min ficka på jobbet, jag var så arg och ledsen då. Letade överallt efter det där lilla kuvertet med pengar, men icke! Dagen efter kom däremot min chef med ett nytt kuvert. Innehållet var inte hela beloppet, men fick i alla fall 900 kr som plåster på såren. De va supersnällt! Men den här veckan blir det förmodligen ännu mer dricks och den ska jag stoppa i väskan de första jag gör och låsa in. Det blir lixom som en dubbel lön varje vecka med dricksen, nu har jag chans att spara pengar alltså!

Jag kan inte annat än fundera hur allt plötsligt har förändrats i mitt liv på så kort tid. Det var först den dagen jag kom hem från Australien sist och blev hämtad på flygplatsen och åkte hem, men inte hem, som jag förstod det hela och att det alltså var på allvar. Besluts har fattats och jag förstår och accepterar allt, tro inget annat! Jag skyller inte på någon, absolut inte. Men jag kan bara inte förstå hur allt helt plötsligt är så annorlunda nu. Jag har liksom inte vågat stanna upp så många gånger och tänkt, utan fortsätter och fortsätter tills jag en dag får upp tanken i huvudet om hur allt egentligen ser ut idag. Och först då känner jag hur ont det egentligen gör. Men är man inte starka tillsammans så är man kanske det på eget håll. Hade det här hänt för några år sedan hade jag nog brutit ihop helt, förr behövde jag verkligen ha kontroll över vad framtiden bjöd på. Men nu så vill jag bara se att alla mår bra, på varsitt håll och om så bara för idag- jag vill att alla ska försöka leva sina liv som dom vill eller alltid velat. Inte på rutin och bara för att.

Jag kanske är självisk och dum, men jag vill ju bara att alla ska må bra. Men så länge alla kan det - även utan varandra - så är jag mer än nöjd.