Så många.
Så många olästa böcker. Osedda filmer. Så många platser att besöka. Så många människor att möta. Leenden att smitta. Sorger att komma över. Så många historier att berätta. Så många glas att dricka ur. Barn att hålla om. Älskade att älska. Så många känslor att beskriva. Så många ord att säga. Drömmar att förverkliga.
Jag är inte redo.
And he said:
"I love you so much you don't have to say anything back".
Then I knew. It was over.
I want to get away..
..because non of these free spirits set my spirits free.
Varför skriver du aldrig längre?
Har tappat inspiration och trovärdighet. Det som förr ekade i mitt huvud har ersatts med ihålig tomhet. Vågar inte ta mig an de stora orden. Det som en gång var skrivet i sten står nu skrivet i sanden. Låter vågorna ta dem. Ut på djupa vatten. Där ingen må finna dem igen.
Om vi ändå kunde fortsätta fantisera. Om vi ändå kunde fortsätta tro. Att en dag kommer orden att sköljas upp mot en avlägsen klippa. Och återigen förenas med sin sten.
VAD i helvete?
Jag vet att ni LÄNGE har undrat vad jag gör en vanlig tisdag. Låt mig då förklara;
Jag vaknade i morse. Hade en underbar frukost på Organics med Carro. (Notera Organisk).
Sedan var det plugg. Som gick si så där. Blev mestadels skrivandes på en bok som jag har som ett litet kul sido-projekt. Kommer antagligen inte leda någon som helst stans, men hur som.
Gjorde mig redo för jobb; smink, strumpbyxor och klänning. Tappade bort min hårsnodd, den enda jag innehar för tillfället. Blev uppsättning med hjälp av hårnålar istället.
Tog mig till jobbet. Jobbade endel, spelade poker endel, drack endel. Tills jobbet tog slut, och vad annat än fortsätta dricka skulle jag göra? Min pojkvän lever loppan i Amerikat medan jag lever livet som student. Jag valde att fortsätta kvällen.
Hemkommen nu så hände det mest otippade; jag åt min första knäckebrödmackor på år! DETTA tillfälle kommer jag minnas. Jag avnjöt mackan med en kopp stulen varmchoklad som egentligen tillhör min bortresta nya inneboende. Stulen choklad smakar bäst.
Sedan upptäckte jag något runt min vad. "Vad?" frågar ni kanske er då. "Vad" som i slutet av benet, eller "vad" som i "what"? Vad som i slutet av benet, men jag frågade mig själv faktiskt "what???!!!" när jag såg det. Min borttappade hårsnodd satt som gjutet runt min vad.
I say what vad?
Du bitterljuva tid.
Ungdomen. Känslorna som aldrig tog slut.
Sprutade känslor ur evighetens fontän. Osäkerheten. Skönheten. Skörheten. Så vackert som på film.
De sena sommarnätterna. Den första kärleken. Mobilen som ringde precis då när vi kysstes farväl. Gungorna på innergården. Mamma som störde. Jag som kom på en ursäkt. Den fuktiga kvällsluften. Den öl-doftande andedräkt som smakade Marlboro mjukpack. Doften av Clinique Happy. Motorolja från trampmoppen. Pirret i magen. Spänningen. Avundsjukan. Första fyllan. Första spyan. Första gången någon höll tillbaka håret. Sista gången nykter på fest. Vägen framåt. Blicken mot skyn. Planerna. Som aldrig blev som man tänkt sig. Beslutsångesten. Vitögat. Bekräftelsebehovet. Överkörda tår. Översvämmade tårar.
Ungdomen. Känslorna som aldrig tog slut.
Jaget. Duet. Nuet.
Snälla kom närmre.
Vi behöver inget annat.
Bara jaget. Bara duet. Bara nuet.
Lite närmre. Snälla, jag vet att vi kan.
Om vi bara vill, så kan vi se till.
Att vi kan. Ta hand om varann.
Ingen annan värme värmer likt din.
För mig närmre, jag vill ge dig min.
Tätt intill, stå där still.
Låt oss stanna för evigt, en liten stund till.
Låt inte dörrarna slås upp, låt inte vinden komma åt oss.
Det som väntar där ute är krig. Vi kommer tvingas att slåss.
Här är det frid. I denna vackra bubbla, i denna nostalgi.
Snälla låt oss stanna, låt jaget, duet och nuet. Bli vi.
I ett parallellt universum
I ett parallellt universum sitter jag nu vid ett annat köksbord, i ett annat hus, i ett annat land.
Jag funderar över liknande ting, men om andra platser, andra upplevelser, andra namn.
Det handlar om någon annan sorts kärlek, någon annan sorts vänskap, några andra slags hjärtslag.
Samma lika, fastän så annorlunda. För i detta parallella universum finns inte du, inget du&jag.
Där finns något gammalt, något nytt, något lånat, något blått.
Ett redan skrivet manus på hur allt kunnat gått.
Men nu sitter jag här i det kök som en var mitt parallella universum.
Och jag kan inte släppa tanken om hur det kunnat bli om det förblivit just det, ett parallellt universum.
Jag bildar pärlor av livets droppar
Havet sträcker sig ut
och vidrör himlen
Det är en sorgens respit
och ett andrum
och pupillerna vidgas när vi förstår
tankarna dansar
som små droppar
i ett hav
det som tåras bildar rännilar
som i meanderlopp växer
till
en ocean
word.
Blir betalad i natura?
Pärlor åt svin?
Lite halvberusad tittar jag upp mot min Håkan Hellström tavla som svajar fram och tillbaka. "Håkan svänger" tänker jag och lutar mig tillbaka i sängen.
Fan vad jag kan sakna mitt hemland ibland. Speciellt när andra halvan ringer och berättar hur hon mår. Där borta. Utan mig. Så mår hon bra. Åker till Barcelona i helgen och allt. Diamantinköpare. Davidsson.
Själv får man nöja sig med det pris man vunnit här om sitsens. Tävling, och JAG vann. "Vem kan spendera mest på en timme" lyder tävlingen, och JAG är med. Vi får obegränsad kredit att handla för i EN timme och publiken följer med in i minsta detalj, TILL OCH MED in i provrummen. Pssss, ha! Som om jag skulle vara så dum. Kommer bara köpa skor och dyra plånböcker och nyckelringar som jag kan sälja på ebay. Så jag kan lägga pengar på vad jag verkligen vill ha istället. Typ en biljett hem.
Pärlor åt svin? Men jag är mer en nasse.
Nytt blir gammalt.
Vad han sa.
För han säger "fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont". Att detta är min tid, detta är mitt liv. Han visade sig veta vilken dy jag varit i, för en lång lång tid. Att det finns tro och tvivel, långa vägar. Jag svarar "jag hatar att jag älskar dig, och att jag älskar dig så mycket att jag hatar mig". För det är så jag säger det. Men det finns alltid tro och tvivel. Men en dag skall jag plocka upp dig och ta dig långt här ifrån. För jag är kär i en ängel.
Unfinished business
Unfinished business var det ja. På många plan. Jobb-planet, relations-planet, skol-planet men FRAMFÖR ALLT på hälso-planet. 3 timmars sömn per natt har bokstavligt talat tagit ut sin rätt. Rätten till en fräsch hy till exempel. Därför kan jag nu inte hålla mig längre. Pormaskarna ska ryka ikväll! Jag Har rn hel del unfinished business med min hy som skall tas om hand om. Så som vi säger här i Australien: can't wait! Klämma pormaskar är bland det bästa jag vet. Och tanken på att inte få klämma Malins pormaskar på ett bra tag får mina ögon att vattnas. Kan inte du och dina pormaskar bara stanna för ett tag?
Igår ljög jag
Lurendrejare. Bedragerska. Mytoman.
Igår lurade jag Malin. Sa att jag skulle göra en tre-rätters och förberedde mat hela dagen. Hon fick inte komma in till köket. När jag sedan vid 7-tiden på kvällen bad henne gå och köpa en flaska vin så smög sig hennes närmaste vänner in i vårt hus och gömde sig på hennes rum. Jag hade gjort fint i hela lägenheten med mängder av levande ljus. Det var så fint. Jag bad henne gå in på hennes rum för att hämta en present jag köpt till henne, och det gjorde hon så gärna. När hon öppnade dörren skrek alla SURPRISE! och hon blev helt chockad av den lilla tillställningen. Sedan blev det middag för hela slanten och mängder rött vin. Och hon var så glad.
Det känns tungt att min älskade andra halva skall lämna mig kvar här. Samtidigt är jag glad för att hon tagit det steget. Ett kliv ut i ovissheten. Men som säkerligen kommer leda till något gott. Egoistisk som jag är börjar jag dock tänka på vad jag själv skall ta mig till utan henne. Min närmaste och min finaste vän. Men jag är inte riktigt klar med mitt liv här nere. Men kanske är det snart min tur. Vem vet.
Tills dess skall jag fortsätta med det jag gör. Fördriva dyrbar tid på kaféer i hopp om att mina uppsatser skall skriva sig själva. Dricka ofantliga mängder kaffe och äta de där kakorna som jag sagt åt mig själv att hålla mig borta ifrån. Så får det bli.
Jag hör dig le
Jag hör att du ler. Över telefonen hör jag hur dina mungipor kryper sig allt högre upp och hur ögonen glittrar. Rynkorna i ögonvrån har blivit fler och djupare över åren som gått. Men det klär dig så väl.
Du säger det aldrig rakt ut. Men jag vet. Du vill att jag kommer hem, du vill ha mig där så nära som förr. Bilden av oss som var baserad på en lös, men ack så vacker, grund. Innan den hann rasa försvann jag.
Och nu är detta minne det finaste vi har.
Jag har lärt mig utveckla nya sinnen. Så långt ifrån dig har jag lärt mig något nytt. Att höra dig le, tänka, blinka.
För du är så långt bort. För jag är så långt ifrån.
Och nu är detta samtal är det enda vi har kvar.
myggig iaktagelse
Går snart upp i rök. Vet inte hur tiden skall distribueras. Den liksom springer ifrån mig och jag står ensam kvar på startlinjen. På tal om startlinje; jag skall springa ett lopp om en dryg månad. 13km om EN MÅNAD. Och hur skall jag finna tid att träna till det? "Sluta blogga, ut och spring nu istället din lata jävel" kanske ni tänker då? Ja, det skulle jag ju kanske göra, om det inte vore för att jag är SÅ JÄVLA BAKIS. Känner mig som en liten liten mygga just idag. Försöker klamra mig fast vid någon som jag kan suga ur lite blod ifrån. Näring och energi. Men hittar ingen som har lust att donera så jag sitter på en ensam vägg någonstans och bara iakttar världen. Perspektivet på livet blir lite annorlunda från en liten liten myggas synvinkel. Livet verkar liksom bara springa på i vanlig ordning och jag har problem att ta in att folk faktiskt FUNGERAR. Jag blir liksom imponerad av att tjejen som just tog min kaffeorder. Som jag gick igenom 3 gånger i huvudet innan för att inte fucka upp. Så fungerar jag när jag är bakis. Fuckar upp och fuckar ned. Skvätter lite kreativitet här, lite där. MEN, ångesten över hur pass o-produktiv jag är idag kommer ikapp och skvättandet är inte så vått längre. Torrt. Hjärnan är uttorkad. Ge mig vattenersättning och det är NU. Innan hjärnan FULLSTÄNDIGT torkar ihop och endast efterlämnar en klump av upptuggat, osmakfyllt tuggummi.
NEJ, om man skulle ta och ta tag i sitt liv. Ta och ta tag. Jobb igen. Praktik. Och en helvetes massa studier. Jöbba jöbba jööööbba!
Ger dig inte min morgon eller dag.
Åter igen gryr dagen vid min bleka skuldra. Men jag ger dig inte min morgon, inte min dag. Jag ger dig något så mycket bättre. Jag ger dig hela jävla jag.
Svensk sommar tinar frusna själar och stackars satar som du och jag som tror och hoppas och tänker att nu så är det väl äntligen våran tur att träffa nån som behandlar oss väl? Kyss mig ömt och brutalt. Sover sked. Håller hårt både morgon och kväll. Dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger för vi finns ju kvar. Om dom bara gav oss chansen.
Jag ger dig inte min morgon och inte min dag du får nått så mycket bättre, du får hela jävla jag. Hela underbara, unika jag och inte något så fjuttigt som en morgon och en dag
Men vi som väntar på något gott vi väntar alltid för länge jag vet, men ett liv med låga krav är som sommar utan sol och vinter utan snö. Och vem vill leva så?
Jag ger dig inte min morgon och inte min dag du får nått så mycket bättre, du får hela jävla jag. Hela underbara, unika jag och inte något så fjuttigt som en morgon och en dag
Men vi som väntar på något gott vi väntar alltid för länge jag vet, men ett liv med låga krav är som sommar utan sol och vinter utan snö. Och vem vill leva så?
Fortsätt vandra i dina rymliga små skor. En dag är vi där.
↓
.......Du är så söt när du lutar huvudet så där på sned.
