Jag har talat och räddat min själ

Jag måste erkänna - jag är drogliberal. Drogliberal på det plan att jag anser att det är upp till var och en att bestämma över sitt eget liv och därmed också själva bestämma ifall droger ska vara en del av sitt liv eller inte. Jag ser inte ner på folk som nyttjar droger, eftersom det är deras liv och de har sin egen rätt att bestämma över det. MEN, när drogerna blir en del av personen i sig och det är någonting som behövs dagligen, då är något fel.

Detta vita pulver som mer än 70 % av människorna som minglar omkring runt poolen drar upp i näsan och vidare ut i blodet - det är så falskt. Det är "rikemansdrogen" som bara de exklusiva har råd att nyttja på daglig basis, det är klass, stekigt, vad ni nu vill kalla det - att ha en påse vitt i kavajfickan. Jag ser människor som tar det hela tiden, och människor som pratar om det. Yngre personer som inte har råd med drogen, lockas ju av det ännu mer. För har man fått tag på lite, så är det ett speciellt tillfälle och livet är en fest. 

En av cheferna har sagt till mig och Malin att om vi blir erbjudna av gästerna, se till att göra upp det på toaletterna. Det får inte synas. Men jag tackar nej. Och jag tackar nej. Och jag tackar nej. Och folk förstår inte riktigt vad jag menar. "Vadå nej? Det är som att säga nej till julklappar på julafton". Eller inte. Jag behöver liksom inte det där lilla vita, jag har aldrig varit där och känner inte att jag behöver gå dit heller. Jag tycker att det är falskt att alla är så glada, uppåt, dansar mer och har en bra kväll - på det vita pulvrets bekostnad. Den som säger att man inte kan köpa lycka har fel - det finns att köpa iform av ett vitt pulver. Men även fast det säkert är råcoolt i nån timme, så är man ju ändå tillbaka som vanligt efter den korta stunden. Och då kanske det är ännu mer påtagligt hur olycklig man är i vanliga fall. Att man behöver en illegal substans uppkörd i näsan för att kunna leva ett normalt liv. Det är ju inte så normalt.

Och alla dessa tjejer som svansar efter killarna som de vet har x antal påsar innanför kavajen - usch! De går in 3, 4 personer åt gången på toaletterna och kikar man in genom springan i dörren ser man hur de alla drar upp skiten med en ihoprullad 100 dollarssedel. 

Stället är som gjort för sex och droger. Det påminner om studio 54-filmen, fast det utspelar sig i ett modernt Sydney.

Jag vet att det finns en baksida, därför finns det egentligen ingen anledning att gå där. Det man inte vet existerar, har man inget behov av att nyttja.

---

Poolbaren är verkligen världsklass på många plan, jag tycker bara det är tråkigt att det ska präglas av så mycket sex, droger och de senaste modetrenderna för att folk ska kunna vara vid liv. "Jag har sjukt mycket pengar - därför finns jag" funkar liksom inte riktigt för mig.

Jag är glad att jag fått se allt detta med egna ögon. Jag har verkligen sjukt kul när jag jobbar, men de personer som är där lever i lite av en drömvärld. Och jag är glad att jag fortfarande har fötterna kvar på jorden, för man ser så många som fladdrar iväg och dras med i skiten. Jag är dock en glad åskådare åt allt, jag tar in och lär mig. Men det ska inte stickas under stol med att jag kan tycka att det är sjukt kul att se på alla dessa människor också.