Ödet
Idag är det sol och värme. Sommar. Om 38 dagar befinner jag mig hemma igen. Vinter. Jag längtar hem, men kan jag inte få ta med mig vädret?
Idag har jag fixat naglarna och sen varit ute och gått. Gick bort till min förra lägenhet, minnen minnen minnen. Igår slog det mig att det är sjukt att jag känner mig så hemma här, fastän det skulle ta mig mer än ett dygn att komma hem om jag så ville. Mellan mig och Sverige finns det liksom öken, snö, berg, dalar, hav, land - men ändå så är allt så pass likt hemma här. Konstigt.
Jag och Erik pratade i morse också. Om hur konstigt de kommer kännas att lämna allt. För jag vet ju den här gången att jag inte kommer tillbaka. Inte på ett bra tag i alla fall. Sist så visste jag ju att jag skulle tillbaka snart. Nu ska jag verkligen säga hej då PÅ RIKTIGT. Och när jag kommer hem är det här bara ett minne blott. Sjukt. Kommer kännas konstigt att inte bo inträngda tillsammans med Erik och Malin, det kommer ju inte ske igen.
Jag är så glad för vad ödet gör för oss människor. Tänker på små små saker - som gjort betydande skillnader. Att jag ens gick fram till Daniel i Australien för 2 år sedan och frågade om han va svensk, för att jag såg att han hade Björn Borg kalsonger på sig, gjorde att jag hittade underbara vänner i form av Erik och Erik. Jag fick ju kanske inte det jag siktade på i första hand, men jag fick något mycket bättre. Eller den lilla faktorn att jag och Martin stötte ihop efter flera månader i samma land (han var i Australien samtidigt som mig) och att det klickade så sjukt.
Det ska i alla fall bli mysigt att sätta på sig stora jackor, uggs, mössa, vantar, halsduk och gå ut och gå och höra snön knaka under fötterna. Med dig.
Idag har jag fixat naglarna och sen varit ute och gått. Gick bort till min förra lägenhet, minnen minnen minnen. Igår slog det mig att det är sjukt att jag känner mig så hemma här, fastän det skulle ta mig mer än ett dygn att komma hem om jag så ville. Mellan mig och Sverige finns det liksom öken, snö, berg, dalar, hav, land - men ändå så är allt så pass likt hemma här. Konstigt.
Jag och Erik pratade i morse också. Om hur konstigt de kommer kännas att lämna allt. För jag vet ju den här gången att jag inte kommer tillbaka. Inte på ett bra tag i alla fall. Sist så visste jag ju att jag skulle tillbaka snart. Nu ska jag verkligen säga hej då PÅ RIKTIGT. Och när jag kommer hem är det här bara ett minne blott. Sjukt. Kommer kännas konstigt att inte bo inträngda tillsammans med Erik och Malin, det kommer ju inte ske igen.
Jag är så glad för vad ödet gör för oss människor. Tänker på små små saker - som gjort betydande skillnader. Att jag ens gick fram till Daniel i Australien för 2 år sedan och frågade om han va svensk, för att jag såg att han hade Björn Borg kalsonger på sig, gjorde att jag hittade underbara vänner i form av Erik och Erik. Jag fick ju kanske inte det jag siktade på i första hand, men jag fick något mycket bättre. Eller den lilla faktorn att jag och Martin stötte ihop efter flera månader i samma land (han var i Australien samtidigt som mig) och att det klickade så sjukt.
Ödet.
Kommentarer
Postat av: jossan
heej ho gums! hur känns allt nu? går jobbet bra? själv står jag dränkt i disken varje dag, lite halv jobbigt nu faktiskt, men fan snart ledig tre veckor så får stå ut tills julen :) pusskram
Trackback