Have you met the best mate of mine? My self.
Idag har varit en sliten dag, men en dag som spenderats med den bästa! Gustaf kom på besök och det var supertrevligt. Vi köpte mat och la oss i en park och åt och pratade skit i flera timmar tills det var dags för honom att tacka för sig och återvända till Norrköping.
Kvällen igår var grym, det börjades här hemma hos oss där tjejerna redan befann sig medan jag tog trippen till Rimbo för att hälsa på Micke & Linda som stod för födelsedagsfika för Linda som fyllde år.
Hemma i lägenheten var festen i full gång och Erik från Oslo kom förbi med en vän och gjorde truppen stark innan vi begav oss ut i natten på nya äventyr. En rolig kväll som alltid i bra sällskap. Tack!
Just nu känner jag dock att festandet börjar tära på mig som människa, så nu får det lugna sig lite. Däremot blev en spontan inbjudan ned till Halmstad nästa torsdag inbokad, och då vankas det fest med mina älskade Kinna och Lina. Semester alltså torsdag till söndag då jag flyger ner till gbg för att se Madonna, men drar som sagt direkt till Halmstad på torsdag när jag landar för att få lite tid med mina darlings.
Ikväll har jag haft kvalitetstid med mig själv och slappat framför filmen "Hangover" och tittat på repriser av världens bästa serie "Blomstertid" i sällskap av en fet godispåse. Underbart!
Imorgon vankas hotellfrukost på Anglais klockan 09.30 och därefter träning innan jag beger mig till Norrtälje för ännu en helg full med jobb. Men jag ska inte klaga, livet är väl helt okej ändå?
Ett steg närmre..
Idag ansökte jag om visum till Sydney, jag hade en klump i magen och det kändes osäkert med tanke på att det kostade 3500 och vi inte hade någon aning om hur det skulle sluta - skulle vi få visum eller inte? Men nu kollade jag min mail och jag har fått svar - jag är beviljad visum till och med Mars 2011! Jag kan åka in och ur landet hur mycket jag vill under den här tiden!
Nu vill jag bara ha ett svar från CSN som säger att lån och bidrag är godkända, sedan bokar jag min biljett härifrån. Jag kommer säkert komma hem något under den här tiden borta, det skrämmer mig lite att jag ska vara borta så länge den här gången. Och det kan bli längre om det nu blir så att jag åker, för jag kan välja att läsa vidare min kurs till en Bachelor och vara helt färdigutbildad när jag kommer hem. I så fall läggs det till ytterligare ett år och jag är hemma igen 2012. Usch, det låter så länge. Men nu vill jag inget hellre än dit!
Nu gäller det att fånga tiden hemma, så imorgon ställer vi till med fest. Först ska jag till bror och flickvän för att fira Linda som fyller 25, sedan ska jag hem till en lägenhet som då intagits av Camilla och CO. Sen kommer Malin hem och det kan bli vin på berget här på söder. Mysan mys!
Nu ska jag sova. Håll tummarna för att Malin också får visum nu!
lever på minnen
The fantastic 4. Vart tog den tiden vägen? Försvann likt sanden i ett timglas. Men jag lever på minnena.
Ung och oförstördbar på alla vis. Back in the days, Barcelona 06.
Sommar?
Sommaren kom, men den försvann lika snabbt igen. Vart är den där pirriga känslan när man ger sig ut en sommarnatt med tjejkompisarna på nya äventyr? Eller när man vaknar upp en morgon och bara vet att dagen kommer spenderas på en båt, en altan, en gräsmatta med den bästa? Jag hade några såna dagar, när vi lekte i vattenspridare, åkte båt, myste under filtar och njöt av varenda sekund. När filmen vi hyrt egentligen kunde vara Kalle Anka, så mycket brydde man sig om innehållet. Så länge jag fick ligga tätt intill den bästa, då spelade det ingen roll. Det kunde gå dagar utan att jag återvände hem, jag ville stanna där tills sommaren var över. Samtidigt innerst inne visste man att det bara var en sommargrej, när regnmolnen kom och vardagen kom smygandes på så skulle allt återgå till det normala. Eller? Jag försvann iväg, kom tillbaka och det var bättre än någonsin innan. Jag försvann igen, kom tillbaka och allt var över. Jag tog mitt pick och pack och lämnade stället för att aldrig mer återvända. Fanns ingen anledning. Nu är sommaren nästan över, enligt min mening, och jag befinner mig allt mer sällan under solstrålarna på någon gräsmatta, altan, båt. Men vafan gör väl det? Det här kanske blir min sista svenska sommar på två år, så nu ska det njutas! Fuck summerlovin', jag har mycket kvar att göra innan sommaren kan tacka för sig. Ikväll umgås jag med underbara människor, och det kommer säkerligen sluta som en oförglömlig sommarnatt. Oavsett regn eller sol - bring it on summer 2009!
Reunion
Idag står en reunion på schemat. Kary är i stan, kommer stanna i några veckor, men vi passar på att välkomna henne hit på en gång. Vi ska göra stan idag med lunch och shopping, sedan blir det en utgång på det tillsammans med några tjejer från jobbet och eventuellt några andra härliga friends of mine.
Det kan inte gå fel, våra utgångar tillsammans i Cannes var helt fantastiskt roliga. Och så mycket som vi skrattade tillsammans de senaste kvällarna tillsammans kommer jag aldrig glömma!
Nu ska jag ut och springa, sedan är det stan som gäller. (Midnattsloppet närmar sig med stormsteg, gaaah!)
Malin, Linn, Kary Cannes -09
♣
Idag innan jag gick till jobbet mådde jag dåligt. Jag ville bara stanna hemma i soffan som jag tillbringat nästan hela dagen i, då jag inte varit på vift med några viktiga ärenden. Jag ville dra filten över mig, somna om och vakna imorgon pigg och glad. Jag gick i alla fall till jobbet, även fast dom ringde och sa att jag inte behövde komma in förän 6 så gick jag dit vid 4 för att dra in lite timmar som jag behöver. När jag satte foten på stället förändrades hela min dag, jag var glad, illamåendet försvann och jag kände bara att inget kunde gå fel. Har dansat omkring på jobbet svävandes på moln, för att jag har världens bästa arbetskamrater och stamisar som är helt underbart roliga. Jag ville nästan inte gå där ifrån, allt var så kul idag. Jag har nog aldrig drivit så mycket med folk som idag, samtidigt som jag har blivit blåst allt för många gånger på en och samma dag. Men jag bjuder på det, i slutändan är det jag som vinner ändå. Man får nästan en sjuk syn på livet där nere på J&B, diskussionerna går från det ena oseriösa ämnet till det andra och man kan undra vem som är sjukast. En sak har vi i alla fall lärt oss idag, det är att allt har sitt pris, där exempelvis så lite som ett telefonnummer till rätt person går loss på 500 kr.
Tack för idag, i morgon ska vi ses över ett glas eller två. Jag mår redan bättre, tack som fan.
...
Just idag, ikväll, inatt - just nu för exakt ett år sedan. Det slog mig hårt, som ett slag i magen, huvudet, ansiktet - att det var just i dag för exakt ett år sedan. Tiden går fort, ibland för fort för att hinna stanna upp och tänka efter, minnas, fundera. Först nu, efter ett år exakt, minns jag och känner jag det jag inte alls känt innan. Saknad? Nej, fel ord. Inte heller längtan. Mer fundersamhet, över det som jag inte vet hur det kunde slutat. Förra sommaren var en otrolig sommar, fylld med kärlek, skratt, vänner, fest. Vi förenades, så som två människor förenas för en evighet. Genom det sätt som gör att man alltid på något vis, oavsett framtid med eller utan varandra, kommer vara förenade. Genom något som fanns där då, men som aldrig kom att bli vår framtid. Låter luddigt och kort, men egentligen är det kristallklart. Ur våra ögon. Jag pratar inte om den kärlek som uppstod men som inte höll. Jag pratar om det som fanns, men som vi tog bort. A.
Jag väntar på ett regn jag kan förlora mig i
Jag har två problem i livet. ETT: separationsångest. TVÅ: att jag tröttnar på allt
Problem ett består alltså av att jag har svårt att skilja mig från saker och ting. Det gäller allt från killar, vänner, jobb. Jag har aldrig gjort slut på ett förhållande/en relation/en anställning genom att sätta ner foten och vända på klacken för att aldrig återvända. Jag väljer i stället att smygandes tippa iväg på tå, och att ge motparten lite lite framtidstro att jag kommer tillbaka till förhållandet/relationen/arbetet men kanske inte på daglig basis. Jag väljer liksom att dra ut på det hela, kanske minska ner på att ses med den personen jag har en relation med, eller kanske dra ner på arbetet till nån dag i veckan i stället för heltid, för att sedan en dag inte träffas/gå dit alls. Alla undrar hur det kommer sig att jag har så bra relation till mina ex, där har ni svaret. För att jag aldrig gjort det definitiva avslutet på en relation.
Att jag tröttnar på allt, det är mitt andra problem. Någonstans länkas detta samman med problem ett. När jag väl tröttnar på nåt kan jag ändå inte bara skita i det. Jag tar den enkla vägen ut, drar ut på det så lång tid jag kan och skaffar mig något sidoprojekt som underhåller mig medans. Detta har gjort att jag sitter, i skrivandes stund, med 4 olika jobb på olika orter. Jag frilansar mig igenom jobbsituationer och hyr ut mig själv till diverse krogar. Detta är psykiskt och fysiskt påfrestande, eftersom jag aldrig har ett normalt schema att gå efter tvingas jag jaga ihop tider som passar ihop med varandra och bristen på sömn blir en oönskad bieffekt. Men varför gör jag då så här? Jo, för att jag klarar inte av att ha ett och samma jobb i flera månader utan att vilja ta livet av alla jag träffar, men samtidigt kan jag inte säga farväl till ett tidigare jobb för att jag inte vill att relationen till jobbet och människorna jag jobbar med ska bli definitivt. Där kommer alltså seperationsångesten in i bilden och min svarta cirkel blir sluten. Kan jag inte leva med vissa saker, men inte heller utan dem.
Jag är en ytterst svår människa att leva med, det är bara att inse det faktum att jag aldrig blir nöjd. Den dagen jag slår mig till ro och nöjer mig med det som erbjuds ska jag satsa allt jag har på svart 9 på rolette. Då har jag redan vunnit allt jag behöver i livet och behöver inte mycket mer än så. Känslan av fullständig tillfredsställelse på alla plan. Kommer den någonsin uppnås?
Suddig framtid
Jag har mer eller mindre flytt stan och bosatt mig i Norrtälje hos mamma. Jobbar numer på Kontast där och trivs bra. Mycket händer just nu, samtidigt som jag inte flyttas en meter varken framåt eller bakåt. Framtiden är suddig, ingenting är konkret. Lägenheten uppsagd, Sydneyresan oklar och livet är som en berg-och-dal-bana.
Det finns inget jag hellre vill än att åka till Sydney i september. Med Malin. CSN och papper från skolan krånglar, vi får veta om några veckor om vi beviljas lån. Annars är det kört. I samma stund som vi får det beskedet börjar högskolorna i Sverige, får vi INTE CSN för Sydney måste vi ta vårt pick och pack och dra iväg samma vecka till Växjö för att plugga där. Men Växjö lockar inte alls. Jag har en reservplan som jag hoppas går i verket om Sydney mot förmodan inte blir av i September. Jag stannar i så fall i Stockholm och pluggar Reklam & PR i höst och åker istället i januari till Sydney för att börja skolan där då i stället. Saken är bara den att lägenheten är för stor och dyr för mig ensam, och den är dessutom uppsagd från och med mitten av september. Men det får lösa sig i så fall.
Livet i Norrtälje känns konstigt, men skönt. Annorlunda, men ändå tryggt. Nytt, men ändå gammalt. Många långa samtal om det som varit, men också samtal om en ljus framtid. Att saker kan förändras så drastiskt, på så kort tid. Jag hann nog inte riktigt med, men vem gjorde väl det?
Det finns inget jag hellre vill än att åka till Sydney i september. Med Malin. CSN och papper från skolan krånglar, vi får veta om några veckor om vi beviljas lån. Annars är det kört. I samma stund som vi får det beskedet börjar högskolorna i Sverige, får vi INTE CSN för Sydney måste vi ta vårt pick och pack och dra iväg samma vecka till Växjö för att plugga där. Men Växjö lockar inte alls. Jag har en reservplan som jag hoppas går i verket om Sydney mot förmodan inte blir av i September. Jag stannar i så fall i Stockholm och pluggar Reklam & PR i höst och åker istället i januari till Sydney för att börja skolan där då i stället. Saken är bara den att lägenheten är för stor och dyr för mig ensam, och den är dessutom uppsagd från och med mitten av september. Men det får lösa sig i så fall.
Livet i Norrtälje känns konstigt, men skönt. Annorlunda, men ändå tryggt. Nytt, men ändå gammalt. Många långa samtal om det som varit, men också samtal om en ljus framtid. Att saker kan förändras så drastiskt, på så kort tid. Jag hann nog inte riktigt med, men vem gjorde väl det?
Hej här kommer segertåget
Jag har haft en sjukt trevlig kväll ikväll. Nu äter jag yoghurt med banan och keso (?) och dricker Bakistabletter. Malin och Kim snarkar sedan timmar tillbaka, jag har bestämt dejt med dom om 4 och en halv timme! Men jag har hört att det ska bli dåligt väder, så om så är fallet blir det bakismat och film innan jobb i Norrtälje imorgon. Nu vill jag nästan att det ska regna imorgon istället för sol och picknick på Långholmen.
Jag har mycket att berätta, men jag sparar all drama till senare. Nu säger jag tack och god natt och lovar ett antal filmer från de gångna kvällarna som varit mycket underhållande. Jag säger bara; hej här kommer segertåget rullandes fraaaaam, och Linn hon har rom&cola i handväskaaaaan!
Var det någon som sa festivaaaaaaal?
Mycket händer så här innan avresa. Malin har precis kommit innanför dörren och tar sig en välförtjänt sista dusch på obestämd tid, jag har precis gjort detsamma. Tanken om att vi inte riktigt vet NÄR, VAR eller HUR vårt nästa duschbesök ser ut skrämmer oss. Men nu kör vi! Tror att jag packat för mycket som vanligt, men hellre det än för lite.
Klockan börjar närma sig två och snart står vår buss utanför porten redo att ta oss ner till festivalområdet, jag och Malin ska sova hela vägen har vi bestämt. Har råddat med tält, ihopfällbara stolar, ficklampor och konservburkar med mat. Inget kan stoppa oss nu, förutom det förbannade vädret som inte ska vara nå vidare bra under veckan. Men att jag ska få vara tillsammans med mina bästa av de bästa från hela Sverige är fortfarande för mig en dröm. En dröm som inom några timmar blir verklighet.
Lyckades fiffla till mig en ny Sony Ericsson idag på Expert då min mobil gått sönder och det inte fanns någon ny på lager. Den är nu fullproppad med ny härlig musik som kommer förgylla Hultan. En annan rolig grej är att jag fick med mig ett par nya DB jeans hem idag, tack vare Li Åwall (www.finest.se/li) som tyckte jag skulle få dom. Lite stora, men annars sjukt snygga. De följer dock inte med på resan, eftersom de är vita och för fina för det.
Nej, nu ska jag hoppa i mjukisdressen och sedan är jag startklar för en vecka fylld med lera, kärlek, alkohol och sång.
Puss
jeansen jag lyckades kamma hem
Ge oss sol i Hultan!
Det är så mysigt här på söder. Alltid livat och glatt, vi sover med våra fönster öppna på vid gavel och ser in till grannarna på andra sidan som gör exakt samma sak. Rakt in på livet liksom, konstigt att vi gillar det men vi är väl lite "kollektiva" av oss och gillar att ha folk omkring.
Jag packar för Hultsfred, igår inhandlades alkoholen som ska tas med. Det var en rolig syn när jag och Malin kom från Systemet iklädda träningskläder efter en lång powerwalk bärandes för mycket för vårt eget bästa. Vi fick stanna 200 gånger på vägen hem från systemet på grund av kramp i armarna och idag har vi träningsvärk! Två plattor öl och tio liter vin, bättre med för mycket än för lite som jag brukar säga. Nu ska jag bunkra upp med konservburkar och regnskydd - FÖR SJÄLVKLART SKA DET REGNA! Jag blir så less. Denna lilla vecka som vi bett till gudarna om bra väder, då ska det självklart regna. Nästan en vecka i tält. Fy fan. Gummistövlarna är framme. Nu går jag och köper mig en regnjacka.
Ikväll jobbar jag i Norrtälje på det nya stället Kontrast. Trevligt.
Good night, bad day
Idag är en dag som man skulle vilja svälja huvudet och byta kropp. Alltså, jag och Malin ligger hemma i lägenheten och mår psykiskt och fysiskt dåligt på grund av gårdagens alkoholkonsumtion. MEN, vi hade trevligt. Mycket trevligt. Som alltid när vi är tillsammans, hon och jag.
Började kvällen med att sluta tidigt i Vaxholm. Tog mig hem på en buss och började smida kvällens planer. I min plan ingick Madsen, vin, musik, sitta i våra stora fönster och andas in sommardoften och några goda drinkar. Så blev det också, med Sandra plus "vän" som sällskap. Malin kom vid halv 11 tiden och jag avancerade till frysta hallondrinkar i mixern och ännu mer vin. När alla utom jag och Malin tackat för sig så tog vi oss vidare till J&B där vi fick i oss goda drinkar och sedan vidare till Josefina och sedan vidare ner på stan.
Nu ligger vi och funderar över livet och vår framtid, alltid lika sköna ångestfyllda ämnen som dyker upp så här dagen efter.
Oväntade planer..
Fick veta nu, efter ett samtal med en man på andra sidan jordklotet som bröt på grov australiensisk/indisk dialekt att min och Malins vistelse i Australien blir lite längre än väntat. Vi åker i slutet av Augusti alternativt början på September och sätter återigen fötterna på svensk mark strax innan årsskiftet 2011. Jag har lite blandade känslor i kroppen, vet inte om jag tycker det är bra eller inte. Hade förväntat mig att komma hem lagom till svensk sommar 2010, men nu kommer jag hem vintern i stället. Detta betyder nästan ett och ett halvt år där borta.
Nu vill jag tacka för mig på jobbet och njuta av sommaren, som om det vore den sista. För blir det inget sommarsverige nästa år så vill jag passa på nu nu nu!