Suddig framtid
Jag har mer eller mindre flytt stan och bosatt mig i Norrtälje hos mamma. Jobbar numer på Kontast där och trivs bra. Mycket händer just nu, samtidigt som jag inte flyttas en meter varken framåt eller bakåt. Framtiden är suddig, ingenting är konkret. Lägenheten uppsagd, Sydneyresan oklar och livet är som en berg-och-dal-bana.
Det finns inget jag hellre vill än att åka till Sydney i september. Med Malin. CSN och papper från skolan krånglar, vi får veta om några veckor om vi beviljas lån. Annars är det kört. I samma stund som vi får det beskedet börjar högskolorna i Sverige, får vi INTE CSN för Sydney måste vi ta vårt pick och pack och dra iväg samma vecka till Växjö för att plugga där. Men Växjö lockar inte alls. Jag har en reservplan som jag hoppas går i verket om Sydney mot förmodan inte blir av i September. Jag stannar i så fall i Stockholm och pluggar Reklam & PR i höst och åker istället i januari till Sydney för att börja skolan där då i stället. Saken är bara den att lägenheten är för stor och dyr för mig ensam, och den är dessutom uppsagd från och med mitten av september. Men det får lösa sig i så fall.
Livet i Norrtälje känns konstigt, men skönt. Annorlunda, men ändå tryggt. Nytt, men ändå gammalt. Många långa samtal om det som varit, men också samtal om en ljus framtid. Att saker kan förändras så drastiskt, på så kort tid. Jag hann nog inte riktigt med, men vem gjorde väl det?
Det finns inget jag hellre vill än att åka till Sydney i september. Med Malin. CSN och papper från skolan krånglar, vi får veta om några veckor om vi beviljas lån. Annars är det kört. I samma stund som vi får det beskedet börjar högskolorna i Sverige, får vi INTE CSN för Sydney måste vi ta vårt pick och pack och dra iväg samma vecka till Växjö för att plugga där. Men Växjö lockar inte alls. Jag har en reservplan som jag hoppas går i verket om Sydney mot förmodan inte blir av i September. Jag stannar i så fall i Stockholm och pluggar Reklam & PR i höst och åker istället i januari till Sydney för att börja skolan där då i stället. Saken är bara den att lägenheten är för stor och dyr för mig ensam, och den är dessutom uppsagd från och med mitten av september. Men det får lösa sig i så fall.
Livet i Norrtälje känns konstigt, men skönt. Annorlunda, men ändå tryggt. Nytt, men ändå gammalt. Många långa samtal om det som varit, men också samtal om en ljus framtid. Att saker kan förändras så drastiskt, på så kort tid. Jag hann nog inte riktigt med, men vem gjorde väl det?
Kommentarer
Trackback