Underbara söndag.
Vi började med att ha en loppis där vi sålde av gamla trasor. Nytt och gammalt, gick som smort!
Annie fyllde 33 år så vi firade henne med några glas nere på en uteservering vid vattnet.
Eftersom vi redan firat henne på fredagen med dunder och brak blev vi inte långrandiga.
Gick istället hem och plockade ihop en korg av delikatesser och en fin flaska Pinot Noir.
Gick till ett av mina favoritställen. Klipporna nere vid vattnet dit ingen går.
Åt oss mätta och belåtna.
Och drack vinfin i plastmuggar. Så som vin skall avnjutas.
Så länge man har ett sällskap som detta spelar det ju ingen roll.
Sen blev det mörkt och började regna, blixtra, åska. Så vi gick hem.
Positiv psykologi
Everybody loves me. Except for the people that don't.
Så då var man tillbaka som student på heltid. Plugga lite här, jobba lite där. Mycket kaféer blir det. Mer bloggande. Mer målande. ALLT för att inte göra det man egentligen bör göra.
Specialiserar mig denna termin. Positiv psykologi. Börjar praktik också. Training development. Om det blir som jag tänkt mig. Men som vi alla redan vet så blir det oftast inte som vi tänkt oss. Så det gäller att ha back-up planer. Och tro på oss själva. Och skita i vad alla andra egentligen tycker och tänker. Jag tror jag håller på att bli lite bättre på det. Orkar inte slösa mer energi på att oroa mig för vad som andra tror och tänker.
Ibland är det svårt. Drömmar kan verka så långt bort. Vi tror att vardagen bör vara rationell, att drömmar gör att vi flummar iväg och inte ser saker och ting klart. Mer rosa moln och tankspriddhet. Men drömmar är egentligen det finaste vi har. Om du tror du glömt bort vad dina drömmar är, föreställ dig ett dröm-scenario som kommer gå i uppfyllelse när du vaknar i morgon bitti. Hur ser det ut? Och hur kan du ta dig dit? Det går alltid att bryta sig loss, ta sig ur, ta sig upp, ta sig dit.
Alla våra drömmar kan uppfyllas om vi har modet att uppfylla dem.
Jag har glömt bort mina drömmar
Alla våra drömmar, var blev de av?
Vi lär oss leva vidare med det vi har.
Alla våra drömmar som ingen tycks förstå.
Vi låtsas att vi glömt dem, och sen fortsätter vi gå.
One of these days
People talk about growing old together. I rather stay young. With you.
Living on a diet of Chocolates & Cigarettes
I wanna call you again
Ill drink tea sometimes when its cold
This is getting old
I call you again
Still too young to fail, too scared to sail away
But one of these days Ill grow old
And Ill grow brave and Ill go
One of these days
Blowing out the candles from my cake
I choke on the smoke as I look around the room
Everybodys wishing for no more mistakes
And all that I can think about is you
Still too young to fail, to scared to sail away
But one of these days Ill grow old
And Ill grow brave and Ill go
One of these days
Har gjort en Victoria..
..jag blev förälskad i min personliga tränare..
För ingenting är logiskt
Och alla drömmer om fåglar även du även jag
Plötsligt hamnar man väl under en spårvagn
För Vasastan är som Chinatown
Och jag dansar med en flicka
Hon dansar mej galen
Sen dansar hon med Rickard, på trottoaren
Men varför är vi inte fler?
Och det är bara du som ler
Det måste va nåt fel på er
För inget är logiskt
För att Ingenting är magiskt
Och det är så tragiskt
Så jag springer tillbaks till dig
Behöver lite kärlek från fel sort
Och sympatier från fel håll
Mitt motto
Reflektion, my ass.
Skriver en uppsats om reflektion. Vikten av att stanna upp, reflektera. Som om jag behover mer tid att reflektera? Jag har snart reflekterat sonder och samman hela denna varld vi lever i!
Denna vecka har jag bland annat:
1. Reflekterat over trend-sverige. Hur "odd-socks" paketerar Sverige sa himlans bra. Tva olika strumpor som kommer paketerat likt foregangaren Happy Socks. Lite tokigt sa dar, lite "annorlunda". Forutom att alla andra kommer haka pa trenden och sa var de med det.
2. Reflekterat over hur ett socialistiskt styre skapar depression hos manniskor. Jag ar rod in i sjalen, men jag ser ocksa poangen med att all den socialistiska etik och moral som Sverige svarmas av bidrar till att svenskarna blir olyckliga. I Australien finns inte samma moraliska press fran samhallet vad det galler val har i livet. Alla bara flummar runt i sin egna varld. Mer individualistiskt. Vilket jag tror bidrar till mer frihet och mindre depp. TROR sa jag!
3. Reflekterat over vad fan som hander i mitt liv. Inte for att det ar nagot speciellt som hander, men i vanlig ordning vaknar jag om morgonen och tanker "och hur fan hamnade jag har av alla stallen?". Inte syftande pa sangen jag sover i om ni tror det, jag har inte sovit i nagon annans sang pa for tok for lang tid, utan jag syftar mer pa hur jag hamnat har i livet. Djupt som ett kottsar, jag vet.
4. Reflekterat over en teori som jag later mig kalla "Expectency theory”. Denna refererar inte till Vrooms teori om motivation, utan mer att om man forvantar sig mycket av livet sa blir det aldrig sa dar bra som alla andra har det. Att istallet for att hela tiden tanka att man sjalv haller i tyglarna sa kan det vara skont att lata forvantningarna pa sig sjalv dala lite och bara vara. Vem bryr sig om 100 ar liksom.
Sa, nu har jag fatt ur mig en 0.000000001 del av de tankar jag har surrandes i huvudet. Ibland blir jag knapp, men jag gillar att befinna mig pa gransen till galenskap. Oppnar liksom upp dorrar till nagot nytt kaos varje dag som jag kan ta mig an. Och dubbelmoralen fullstandigt myser jag i. For jag visar mig sjalv medveten om att det finns mer an en vag att ga. Att det kanske finns stigar som leder till samma delmal.
Nu kanske jag ska fortsatta skriva pa min meningslosa uppsats om reflektion. Som om jag inte redan vet allt. Eller?
Låter håret växa..
Så, jag kände för en förändring. Jag tänkte: kanske ny frisyr? Kanske kortare, mörkare. Lite ”här är jag, och mig leker man inte med”. Jag tänkte: kanske köpa sådant där kostgödsel för ögonfransarna? Få långa prinsessögonfransar som väger upp för den mörka frisyren.
Istället för att lägga pengarna på sådant trams så blev det något annat. Behåller håret och låter det växa tills det liknar en lejonman. Låter ögonfransarna sitta där de ska och konversera mig igenom livet istället för att flirta till sig allt så som jag säkert skulle gjort med de långa prinsessögonfransarna.
Så, vad la jag då pengarna på? Jo, jag la de på en solsemester! Sol, tänker ni kanske då. Det har du väl gott om som det är där du befinner dig? Ja, tänk för att jag har det. Så det är väl lite som att köpa sand i öknen. Jo, men alltså. Sanden från mitt resemål är så mycket bättre. Mycket bättre än sanden här, korta mörka frisyrer och allt ögonfrans-konstgödsel i världen.
Jag åker på en weekend till Noosa Sunshine Coast. Så får det bli.
Låter håret växa..
Så jag har råd att åka hit.
Det är så jobbigt
Det är så jobbigt att ha allt man kan önskas ha. När allt är uppdukat till bords. När glasen är fyllda med den finaste av champagne. När vännerna samlats än en gång för att umgås till natt blivit dag.
Det är så jobbigt att ha allt man kan önskas ha. När huset står stolt på en finare stadsförort. När arbetet är mer likt ett nöje. När veckodagen inte har något inflytande på vad som komma näst.
Det är så jobbigt att ha allt man kan önskas ha. När man inte längre vet vad man skall sträva efter härnäst. När motivationen tagit av. När allt man redan har allt man kan önskas ha.
Havet
Förlorat är havet. Så djupt, samtidigt så ytligt.
Som om havet inte kan bestämma sig om hon vill nå land eller stanna ute till havs.
Medan alla undervattensströmmar bestämmer i vilken riktning hon skall föras härnäst.
Och ju närmre hon närmar sig land, ju större blir vågorna. Som om hon gör uppror och ryggar tillbaka. Vill inte strandas.
Hon kysser kustlinjen, men drar sig sedan snabbt tillbaka ut igen.
Inser att det är först hon är strandsatt som hon inte längre existerar. Trots att hon hört att det är ute på det djupa som alla faror sker.
I djupet finner hon tryggheten. På land utplånas hon.
Trasmattor
Jag visar min pojkvän en bild på min lilla ängel till brorsdotter. På hallgolvet hemma i lilla Rimbo iklädd varm overall ligger hon på trasmattan som breder sig ut på bilden. Efter att kommenterat på hur fin min lilla ängel är gör jag ett försök att beskriva för min pojkvän hur trasmattor representerar vårt Sverige idag. Att trasmattor förr var något som fanns i alla fattiglappars små torp och hus. Trasor som vävts samman till en matta. Just för att man inte hade råd med annat, och för att inget skulle gå till spillo. Att det nu kommit tillbaka in i de svenska hushållen, men inte längre bara i de fattigare områdena. Att trasmattan numer representerar det nya modesverige, som också kan identifieras som "helylle" och surdegsbakande. Inget fel med det. Charmigt och mysigt. Men vad är detta ett tecken på?
Min pojkvän förstår nog inte alls vad jag menar. Men jag ser det överallt. Även Hermes som är ett av de dyraste märkena på marknaden har numer ändrat sitt skyltfönster till ett mer bohemiskt och enkelt koncept. Stafflier står uppställda lite huller om buller, målarfärg har kladdats här och var, tapetrullar är halvt uppsatta på väggen och resten ligger kvar på golvet. Hermes som tidigare var det mest stilrena av skyltfönster du kan tänka dig ser numer ut som ett temporärt flyttkaos. GÅr vi vidare på shoppingstrå så har var och varannan butik gamla hopsvetsade bokhyllor, gamla resväskor med så många klistermärken från världens alla hörn man kan tänka sig och alla kaféer serverar nybakat och organiskt. HELA VÄRLDEN HÅLLER PÅ ATT BLI HELYLLE OCH BAKÅTSTRÄVANDE MEN BARA PÅ SKOJ!
MEN, hur mycket det än lurar mitt blotta öga och även om jag älskar det så är det ett faktum att det som vi så gärna vill ta avstånd från i själva verket är precis vart vi är på väg. Vi gräver oss en ny väg för att upptäcka när vi nått slutdestinationen att E4an låg precis tätt intill. Pretentiösheten har sytt sig en ny kostym. En skitnödig kostym som skriker efter uppmärksamhet men samtidigt inte. Som gör allt för att spela avslappnad och cool, även fast rännskitan sipprar ut där bak.
Jag ser möjligtvis extremiteten av de två formerna av pretentiöshet. Men för mig har de båda gått och sytt upp kostymerna hos samma skräddare.
*Och JA, pretentiöshet ÄR ett ord. Från och med nu.
