Trasmattor
Jag visar min pojkvän en bild på min lilla ängel till brorsdotter. På hallgolvet hemma i lilla Rimbo iklädd varm overall ligger hon på trasmattan som breder sig ut på bilden. Efter att kommenterat på hur fin min lilla ängel är gör jag ett försök att beskriva för min pojkvän hur trasmattor representerar vårt Sverige idag. Att trasmattor förr var något som fanns i alla fattiglappars små torp och hus. Trasor som vävts samman till en matta. Just för att man inte hade råd med annat, och för att inget skulle gå till spillo. Att det nu kommit tillbaka in i de svenska hushållen, men inte längre bara i de fattigare områdena. Att trasmattan numer representerar det nya modesverige, som också kan identifieras som "helylle" och surdegsbakande. Inget fel med det. Charmigt och mysigt. Men vad är detta ett tecken på?
Min pojkvän förstår nog inte alls vad jag menar. Men jag ser det överallt. Även Hermes som är ett av de dyraste märkena på marknaden har numer ändrat sitt skyltfönster till ett mer bohemiskt och enkelt koncept. Stafflier står uppställda lite huller om buller, målarfärg har kladdats här och var, tapetrullar är halvt uppsatta på väggen och resten ligger kvar på golvet. Hermes som tidigare var det mest stilrena av skyltfönster du kan tänka dig ser numer ut som ett temporärt flyttkaos. GÅr vi vidare på shoppingstrå så har var och varannan butik gamla hopsvetsade bokhyllor, gamla resväskor med så många klistermärken från världens alla hörn man kan tänka sig och alla kaféer serverar nybakat och organiskt. HELA VÄRLDEN HÅLLER PÅ ATT BLI HELYLLE OCH BAKÅTSTRÄVANDE MEN BARA PÅ SKOJ!
MEN, hur mycket det än lurar mitt blotta öga och även om jag älskar det så är det ett faktum att det som vi så gärna vill ta avstånd från i själva verket är precis vart vi är på väg. Vi gräver oss en ny väg för att upptäcka när vi nått slutdestinationen att E4an låg precis tätt intill. Pretentiösheten har sytt sig en ny kostym. En skitnödig kostym som skriker efter uppmärksamhet men samtidigt inte. Som gör allt för att spela avslappnad och cool, även fast rännskitan sipprar ut där bak.
Jag ser möjligtvis extremiteten av de två formerna av pretentiöshet. Men för mig har de båda gått och sytt upp kostymerna hos samma skräddare.
*Och JA, pretentiöshet ÄR ett ord. Från och med nu.
Kommentarer
Trackback