Reflektion, my ass.
Skriver en uppsats om reflektion. Vikten av att stanna upp, reflektera. Som om jag behover mer tid att reflektera? Jag har snart reflekterat sonder och samman hela denna varld vi lever i!
Denna vecka har jag bland annat:
1. Reflekterat over trend-sverige. Hur "odd-socks" paketerar Sverige sa himlans bra. Tva olika strumpor som kommer paketerat likt foregangaren Happy Socks. Lite tokigt sa dar, lite "annorlunda". Forutom att alla andra kommer haka pa trenden och sa var de med det.
2. Reflekterat over hur ett socialistiskt styre skapar depression hos manniskor. Jag ar rod in i sjalen, men jag ser ocksa poangen med att all den socialistiska etik och moral som Sverige svarmas av bidrar till att svenskarna blir olyckliga. I Australien finns inte samma moraliska press fran samhallet vad det galler val har i livet. Alla bara flummar runt i sin egna varld. Mer individualistiskt. Vilket jag tror bidrar till mer frihet och mindre depp. TROR sa jag!
3. Reflekterat over vad fan som hander i mitt liv. Inte for att det ar nagot speciellt som hander, men i vanlig ordning vaknar jag om morgonen och tanker "och hur fan hamnade jag har av alla stallen?". Inte syftande pa sangen jag sover i om ni tror det, jag har inte sovit i nagon annans sang pa for tok for lang tid, utan jag syftar mer pa hur jag hamnat har i livet. Djupt som ett kottsar, jag vet.
4. Reflekterat over en teori som jag later mig kalla "Expectency theory”. Denna refererar inte till Vrooms teori om motivation, utan mer att om man forvantar sig mycket av livet sa blir det aldrig sa dar bra som alla andra har det. Att istallet for att hela tiden tanka att man sjalv haller i tyglarna sa kan det vara skont att lata forvantningarna pa sig sjalv dala lite och bara vara. Vem bryr sig om 100 ar liksom.
Sa, nu har jag fatt ur mig en 0.000000001 del av de tankar jag har surrandes i huvudet. Ibland blir jag knapp, men jag gillar att befinna mig pa gransen till galenskap. Oppnar liksom upp dorrar till nagot nytt kaos varje dag som jag kan ta mig an. Och dubbelmoralen fullstandigt myser jag i. For jag visar mig sjalv medveten om att det finns mer an en vag att ga. Att det kanske finns stigar som leder till samma delmal.
Nu kanske jag ska fortsatta skriva pa min meningslosa uppsats om reflektion. Som om jag inte redan vet allt. Eller?