Ingen trädgårdsmästare
Jag studerar det moderna samhället som ett av ämnena på mitt universitet i Sydney. Denna vecka har vi diskuterat den "moderna" familjen. Idag skiljer sig fler och fler och allt fler bryter sig loss från äktenskap och förhållanden i tro på att de förtjänar bättre. Det hela grunnar sig på många olika faktorer, en av de är att kvinnan idag är så pass stark att de kan försörja sig själva och en annan är att vi idag träffar allt fler människor och känslan av att det kanske finns någon ännu bättre där ute gör sig allt mer påtaglig.
Det är läskigt. Jag stöttar absolut de som är fast i en ohälsosam relation att ta sig ur den, men att jag som representant för ung modern kvinna faktiskt föreställer mig ett liv som ensamstående mamma är ju sjuk. Jag är liksom nästan 100 på att jag en dag kommer hitta någon, bli förälskad, skaffa barn men sedan ge upp förhållandet för att satsa allt på mitt barn i stället. Och det verkar inte vara någon ovanlig tanke bland mig och mina vänner här, många delar den åsikten oavsett vad de har för kulturell bakgrund.
Jag ska försöka tro på att det inte blir så. Dra åt mig positiv energi som förhoppningsvis kommer resultera i ett långt och lyckligt förhållande någon gång framöver. Saken är bara att jag tror att jag blivit skadad, för på samma sätt som jag strävar efter att bli den "perfekta" människan så strävar jag efter att finna någon som kan få mig fullbordad och som har "allt". Men vem försöker jag lura? Jag ser mig omkring och jag känner nästan ingen som har varit i ett förhållande i längre än några månader. Stöter man på ett problem så är det tack och hej, nästa i kön! Just för att det är så pass mycket människor i omlopp och tanken om det gröna gräset på andra sidan stängslet.
Jag tror faktiskt att jag just insåg något som jag hade hoppats på att ha insett för några veckor sedan. Jag hade sått gräs på en ny plats där ett vitt staket omringade området, men istället för att vattna mina frön så sprang jag istället och slösade bort tid på andra gräsplättar som nästan lyste neon-grönt. Men nu ångrar jag mig nästan och vill ta upp mitt trädgårdsarbete och se till att gräset ska växa sig starkt och lagom grönt. Jag blir nog aldrig någon trädgårdsmästare, men jag hoppas på att bli gift. Kanske måste överväga mina växtkunskaper först dock, jag tror starkt på att människor med gröna fingrar kommer längre med sina relationer. Så det kanske hänger ihop ändå?
Kommentarer
Trackback