Jag har talat och räddat min själ

Levande död. Spenderade sista helgen i Sthlm på ett alldeles underbart vis. Tillsammans med de bästa från Karlstad ägnade jag all min vakna tid åt festival, fest och skratt tills de idag sa adjö och styrde kosan hemåt. Jag, Malin och Anna gick dock All in genom att avsluta helgen med Axwell på F12 och jag säger bara; oh, my god! Han är kungen av house, helt stört bra.

Jag lever! Jag har jobbat en hel del, trots att tanken var att softa innan vi drar. Jobbar dock endas ETT pass till och sedan ledigt på obestämd tid! Jag är ledig hela helgen då mina bästa älsklingar kommer från Karlstad för att göra ett besök under festivalen Popaganda som vi ska gå på. Kommer sakna ihjäl mig efter dom när vi åker!

Är hemma hos pappa och rensar ut massa gamla saker som blivit kvar i alla år jag varit borta. Rensar igenom gamla lådor med grejer från bardomen och hittade en kassett som jag spelat in där jag sjunger, intervjuar pappa, mamma, bröder och lyssnar på magnus uggla och sjunger med. Jag är kanske 7-8 år och visslar lite på orden innehållandes bokstaven S, detta eftersom jag var tandlös i cirka 3 år för att jag slog ut min framtand i en rushkana och den var tvungen att dras ut långt tidigare än en ny skulle ersätta den. Underbar tid, jag skrattade av glädje då jag hörde mig själv sjunga My Little Ponny. Åh, jag vill tillbaka till den tiden!

Bokat och klart - 11 september flyr vi än en gång underbara Sverige för ett ack så lika underbart Australien. Känns så fruktansvärt konstigt. Lägenheten ska rensas ur och flyttning sker, allt får vi lämna hos pappa i Rimbo och än en gång ska livet packas ned i en resväska. Att vi ska göra någon nytta av vår vistelse  Sydney den här gången känns så skönt, att vi faktiskt kommer få ett kvitto på vistelsen där i form av en utbildning. Jag är så nervös inför skolstarten, det känns som om min engelska har blåst bort helt och att jag inte minns hur man förbereder sig för ett prov! Det ska bli kul och intressant och äntligen ska drömmen om college gå i uppfyllelse! Can't wait!

Först och främst - Italiano; du skrämmer mig. Först vet du att jag kommer från Rimbo efter att vi pratat i uppskattningsvis 10 minuter på krogen och nu har du hittat min blogg. VEM ÄR DU?

Jag har så mycket kärlek till mina vänner, att jag nästan inte vet vad jag ska ta mig till när jag tänker på att dom befinner sig på flera timmars resa ifrån mig. Jag läste igår igenom gamla blogginlägg och skrev då samma sak som jag känner idag, att jag önskar mest av allt att jag fick samla alla på en och samma plats och få chansen att umgås med dom jämt. Så fort vi ses är det som om vi inte gjort nåt annat än att umgåts, och det är väl det som kallas riktig vänskap. Min lilla roadtrip genom Sverige gav mig verkligen ny energi, tack för det mina underbara! Samtidigt gnager det inom mig att jag ska lämna dessa vackra människor igen snart, för en tid så långt bort ifrån dom man kan komma. Men jag vet att ni finns kvar när jag kommer hem igen, det gör ni alltid.



 
Underbara Linus som får mig att le

 
Mina fynd jag hittade i Australien för 3 år sen och  som jag aldrig kommer släppa ur sikte

Det saknas två på denna bild för att få den fullbordad - Malin & Erik. Vi är något alldeles extra tillsammans.

Mys som bara vi kan


Ingen vind kan blåsa omkull oss nu

Vad vore livet utan er?


Världens finaste vänner, två diamanter jag plockade upp i Sydney och bärt med mig ever since

Oväntat arbetslös. Eller riktigt så illa är det inte, jag har lyckats styra upp jobb i sista sekund. Frilansare som man är har sina fördelar, men också baksidor. Hade så gott som klart med jobb varje dag den här veckan utom lördag då jag ska springa loppet, men fick veta igår eftermiddag att så inte var fallet. Fick inga pass i Norrtälje förutom söndag, det är tydligen för lite att göra och ingen idé att ha personal i överflöd. Jag ringde runt och bokade till slut upp mig på bröllop och sen ska jag jobba åt pappa i veckan. Här sitter jag nu, i Brosättra i Rimbo redo för lite jobb imorgon. På ett sätt är det ganska skönt att jag inte har jobb, ska ju passa på att umgås med vänner och familj nu innan jag åker så det kom ganska lägligt ändå. Orkar inte stressa upp mig med tankar på den ekonomiska biten nu, det löser sig i efterhand.

Fick mail idag från skolan, där upprop sker den 13 september. Shit, det är verkligen snart! Jag börjar bli nervös och har blandade känslor i magen inför flytten. Innan dess vill jag hinna med många goa stunder med mina vänner. Det blir koncert, festival och eventuell kräftskiva i Karlstad innan dess. Mys!

Jag har sett på moln från båda sidor nu, men jag vill ju se dom från samma sida som du ♥

Jag kommer på mig själv varje gång att det är så jävla värt att ta sig ut oavsett väder och springa i naturen. Kommer alltid hem glad och mår som bäst då jag kört slut på mig själv. Jag som är ett kontrollfreak älskar iPod + Nike som gjort ett samarbete för att vi löpare ska kunna ha bättre koll på distans, kaloriförbrukning och tempo. Fick den av bror i present för ett tag sen men det är först nu innan Midnattsloppet som jag börjat använda den. Den är sjukt bra! Och nu vet jag vilket tempo jag ska hålla för att klara loppet på bra tid. Idag sprang jag 6,46 km och klarade det med 4,50 minut/kilometer. Jag måste nu börja tänka på uppförsbackar, min moster berättade igår att en man DÖTT i uppförsbacken mot Sofia Kyrka som vi ska springa! Den kommer ta kål på mig! Gaah!

Jag har haft det så sjukt bra de här dagarna. Halmstad - fest med Kinna & Lina som sedan avslutades med en heldag på Tylösand med sol och bad och After beach. Göteborg - mys med mamma på hotell med god mat, goda drinkar och sköna sängar och sedan upplevelsen Madonna live på Ullevi. Avslutades med grym utgång på Lounge på avenyn tillsammans med Lollo och Erica där jag inte kunde  tro mina ögon. Jag var tvungen att kasta in handduken och erkänna mig besegrad av den syn jag bjöds på. Jag hade trots allt Karlstad i sikte morgonen därpå. Och Karlstad. Karlstad.. Det finns ingen plats i Sverige jag kan känna så här. När jag får umgås med de jag verkligen mår bra av, som får mig att känna mig så där lugn och tillfreds med tillvaron vad vi än gör.

Söndagskvällen var mysig med middag ute med Linus innan vi gick på bio för att skratta ihjäl oss till "Sommaren med Göran." Sedan film hos nick och ett par timmars sömn för Linus innan han drog iväg på jobb. Då passade jag på att umgås med mina andra älsklingar Daniel och Erik.

Gårdagen var en helt fantastisk dag. Jag, Daniel och Erik begav oss ut till Eriks sommarstuga som var helt sjukt fin. Ingen sommarstuga i min bemärkelse, det var typ ett penthouse. Precis vid en sjö, med utsikt långt långt bort. Vi gick ut i skogen och plockade blåbär, sedan gick vi hem och la kyckling på grillen och gjorde världens godaste sallad till. Innan vi fick mat i magen sprang vi ner och badade i sjön och hoppade från bryggan och fotode "sommarkort". Hur mysigt som helst. Sen var det mat på balkongen innan det blåste upp för storm och blixtrade precis vid oss. Vi drog ut all elektrisitet och bara satte oss för att titta ut på ovädret från de stora fönstren som täckte husets fasad mot sjön. När det lugnat sig blev det blåbärspaj och film "Notting Hill". Myste ner oss i soffan och hade det underbart. De körde tillbaka mig till stan sen och hem till Linus igen. Ännu mer mys i soffan och sedan läggdags, och nu när jag vakna är Linus på jobb och det är dags för mig att pallra mig till tåget. JAG VILL ALDRIG HÄR IFRÅN! Karlstad i mitt hjärta. Ni i mitt hjärta.

Sitter på tåget på väg till halmstad. Blickar ut över ett sjukt vackert sommarsverige när vi susar förbi klippa efter klippa där folk sitter och umgås på filtar och myser. Snart är jag framme och då är det utomhusfest som gäller. Sitter redan nu med en öl i hand och musiken strömmar ur lurarna. Livet är allt bra underbart ibland, friheten man känner när nån sätter sig på ett tåg och tanken på att man inte vet vart kvällen tar vägen älskar jag. Jag bestämde idag att jag åker till karlstad på söndag, får se när jag kommer hem igen. Åh, jag älskar mitt liv!

Igår gästade jag trädgården i Norrtälje tillsammans med Stina och Linn. Det slog mig plötsligt att jag gick och letade efter någon, någon som jag visste inte skulle vara där. Sekunden efter kommer en gammal bekant fram och börjar prata om denna "någon" eftersom det är vår enda gemensamma nämnare. Vi pratade på och till slut tyckte denna person att jag borde höra av mig till "någon" för att säga att jag lever och mår bra. Jag tänkte på saken och gick sedan till bussen för att åka hem till Sthlm igen. När jag satt på bussen tog jag upp mobilen och sökte upp kontakten jag inte använt på år. Jag tänkte att jag skulle formulera ett sms som jag sedan skulle spara för att istället idag skicka det eftersom det kan tyckas olämpligt att få ett sms en sen sommarkväll i augusti. Då skulle jag hinna fatta ett beslut om ifall detta sms var lämpligt eller ej, när alkoholen runnit ur blodet och mer förnuftigt tänkande tagit över. Jag skulle precis gå vidare och formulera ett sms när jag råkade trycka på "radera kontakt" och sedan råkade jag bekräfta detta med ett enkelt knapptryck. Hur det gick till vet jag inte, men var det ödet. Jag ger det några år till, ses vi så ses vi. Den som lever får se.

Malin har fått visum! Behöver jag säga mer? Jag är så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller jo, jag sätter mig på planet ner till Göteborg. Sen Halmstad. Sen Göteborg igen. UNDERBART!

Snart är jag hos mina älsklingar - Kinna & Lina! Ikväll är det jobb, imorgon likaså men sen så åker jag ner till Halmstad! Lina fyller år idag också, GRATTIS VÄNNEN! Kommer bli så sjukt bra, fest på torsdagskväll och sedan after beach på fredag om vädret är på vår sida.