Varför skriver du aldrig längre?
Har tappat inspiration och trovärdighet. Det som förr ekade i mitt huvud har ersatts med ihålig tomhet. Vågar inte ta mig an de stora orden. Det som en gång var skrivet i sten står nu skrivet i sanden. Låter vågorna ta dem. Ut på djupa vatten. Där ingen må finna dem igen.
Om vi ändå kunde fortsätta fantisera. Om vi ändå kunde fortsätta tro. Att en dag kommer orden att sköljas upp mot en avlägsen klippa. Och återigen förenas med sin sten.
Kommentarer
Trackback