Jag bildar pärlor av livets droppar
Havet sträcker sig ut
och vidrör himlen
Det är en sorgens respit
och ett andrum
och pupillerna vidgas när vi förstår
tankarna dansar
som små droppar
i ett hav
det som tåras bildar rännilar
som i meanderlopp växer
till
en ocean
word.
Blir betalad i natura?
Pärlor åt svin?
Lite halvberusad tittar jag upp mot min Håkan Hellström tavla som svajar fram och tillbaka. "Håkan svänger" tänker jag och lutar mig tillbaka i sängen.
Fan vad jag kan sakna mitt hemland ibland. Speciellt när andra halvan ringer och berättar hur hon mår. Där borta. Utan mig. Så mår hon bra. Åker till Barcelona i helgen och allt. Diamantinköpare. Davidsson.
Själv får man nöja sig med det pris man vunnit här om sitsens. Tävling, och JAG vann. "Vem kan spendera mest på en timme" lyder tävlingen, och JAG är med. Vi får obegränsad kredit att handla för i EN timme och publiken följer med in i minsta detalj, TILL OCH MED in i provrummen. Pssss, ha! Som om jag skulle vara så dum. Kommer bara köpa skor och dyra plånböcker och nyckelringar som jag kan sälja på ebay. Så jag kan lägga pengar på vad jag verkligen vill ha istället. Typ en biljett hem.
Pärlor åt svin? Men jag är mer en nasse.
Nytt blir gammalt.
Vad han sa.
För han säger "fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont". Att detta är min tid, detta är mitt liv. Han visade sig veta vilken dy jag varit i, för en lång lång tid. Att det finns tro och tvivel, långa vägar. Jag svarar "jag hatar att jag älskar dig, och att jag älskar dig så mycket att jag hatar mig". För det är så jag säger det. Men det finns alltid tro och tvivel. Men en dag skall jag plocka upp dig och ta dig långt här ifrån. För jag är kär i en ängel.
Unfinished business
Unfinished business var det ja. På många plan. Jobb-planet, relations-planet, skol-planet men FRAMFÖR ALLT på hälso-planet. 3 timmars sömn per natt har bokstavligt talat tagit ut sin rätt. Rätten till en fräsch hy till exempel. Därför kan jag nu inte hålla mig längre. Pormaskarna ska ryka ikväll! Jag Har rn hel del unfinished business med min hy som skall tas om hand om. Så som vi säger här i Australien: can't wait! Klämma pormaskar är bland det bästa jag vet. Och tanken på att inte få klämma Malins pormaskar på ett bra tag får mina ögon att vattnas. Kan inte du och dina pormaskar bara stanna för ett tag?
Igår ljög jag
Lurendrejare. Bedragerska. Mytoman.
Igår lurade jag Malin. Sa att jag skulle göra en tre-rätters och förberedde mat hela dagen. Hon fick inte komma in till köket. När jag sedan vid 7-tiden på kvällen bad henne gå och köpa en flaska vin så smög sig hennes närmaste vänner in i vårt hus och gömde sig på hennes rum. Jag hade gjort fint i hela lägenheten med mängder av levande ljus. Det var så fint. Jag bad henne gå in på hennes rum för att hämta en present jag köpt till henne, och det gjorde hon så gärna. När hon öppnade dörren skrek alla SURPRISE! och hon blev helt chockad av den lilla tillställningen. Sedan blev det middag för hela slanten och mängder rött vin. Och hon var så glad.
Det känns tungt att min älskade andra halva skall lämna mig kvar här. Samtidigt är jag glad för att hon tagit det steget. Ett kliv ut i ovissheten. Men som säkerligen kommer leda till något gott. Egoistisk som jag är börjar jag dock tänka på vad jag själv skall ta mig till utan henne. Min närmaste och min finaste vän. Men jag är inte riktigt klar med mitt liv här nere. Men kanske är det snart min tur. Vem vet.
Tills dess skall jag fortsätta med det jag gör. Fördriva dyrbar tid på kaféer i hopp om att mina uppsatser skall skriva sig själva. Dricka ofantliga mängder kaffe och äta de där kakorna som jag sagt åt mig själv att hålla mig borta ifrån. Så får det bli.
Jag hör dig le
Jag hör att du ler. Över telefonen hör jag hur dina mungipor kryper sig allt högre upp och hur ögonen glittrar. Rynkorna i ögonvrån har blivit fler och djupare över åren som gått. Men det klär dig så väl.
Du säger det aldrig rakt ut. Men jag vet. Du vill att jag kommer hem, du vill ha mig där så nära som förr. Bilden av oss som var baserad på en lös, men ack så vacker, grund. Innan den hann rasa försvann jag.
Och nu är detta minne det finaste vi har.
Jag har lärt mig utveckla nya sinnen. Så långt ifrån dig har jag lärt mig något nytt. Att höra dig le, tänka, blinka.
För du är så långt bort. För jag är så långt ifrån.
Och nu är detta samtal är det enda vi har kvar.