Jag har talat och räddat min själ

Jag har allt för länge nu tagit för mig saker som jag trott varit det rätta. Och valt bort det som jag egentligen känner innerst inne bör prioriteras. Att skriva bland annat. Jag må inte vara hörd hos eliten. Jag må inte ens nå fram till människan som sitter mitt emot mig, oavsett hur mycket jag än signalerar med händerna och söker uppmärksamhet. Mitt skrik kommer troligtvis aldrig få deras trumhinnor att vibrera. Men dem som vill - och är redo - att höra vad jag har att säga, de kommer tar sig tid. Och även om det är 1 av 100 eller 1 av 100 000 som vill ta sig tid, så är det ju i alla fall någon.