Jag har talat och räddat min själ

Ibland är jag helt ur balans. I sinnet och i kroppen. Denna vecka har varit en vecka av det slaget. Helt ur balans. Att jag var så beroende av en telefon för att kunna leva mitt liv trodde jag aldrig, men det fick jag uppleva denna vecka då jag vaknade tisdags morgon utan telefon, med två skrapsår i ansiktet och en enorm minneslucka från kvällen innan. Det har varit en vecka i festlighetens tecken, minst sagt. Sömn, mat och träning har legat lågt på prioritetslistan medan event med jobbet och privat sugit ur all existerande energi ur mig. Barshow week, en vecka om året då nomineringar ges ut och barfolk blir redlösa. Äckligt, men ack så kul. Om det inte vore för det där vita pulvret som är så gott som en nödproviant i allas fickor. Jag tackar nej, inget för mig. Och hur mycket jag än hävdar att alla är ansvarig för sina egna liv och tar sina egna beslut så kan jag inte rå för att bry mig om de som står mig nära. Jag vill inte att de ska falla. Falla för något som rest från andra sidan jorden, genom vidrig handel involverande mellanhänder som alla vill tjäna sin andel och därav späder ut skiten, där kvinnor och barn blivit behandlade som skit och där kriminaliteten blivits någons öde. Den långa resan för en slutstation i någons näsa. För att kunna känna hur bra livet faktiskt kan vara. Då man är hög som en drake och kan ta över världen i en handvändning. Där vill jag inte vara.