Kom igen Sverige, kom igen!
Är det inte lite intressant att tänka på hur den svenska mentaliteten egentligen fungerar? Jag menar, jag mår nästan lite småilla över mig själv när jag skriver om lyckan då jag springer längst med min sandstrand här om kvällarna eller om de underbara middagar jag fått äran att gå till. I samma ögonblick som detta är lite småförbjudet enligt jantelagen där ingen ska komma och göra sig märkvärdig inför andra och tro att de är "någon", i samma ögonblick så är det just vad de svenska inspirations/leva-tidningarna eftersträvar. Att vi ska tro på oss själva, inte vara rädda för att visa vad vi känner och sprida positiv energi. Positiv är bra, men är man alltid en glad jävel så får man onda blickar och folk undrar vad fan det är för fel på en. Konstigt och motsägelsefullt kan jag tycka.
Jag ska inte låta mig påverkas av det ena eller andra, det som skrivs här kommer rakt från hjärtat utan försköningar. Mår jag bra så visar jag det. Mår jag sämre så går det inte riktigt att dölja ändå. Det handlar om att vara genuin i sina känslor och visa detta, inte bygga upp en falsk fasad. Men kan man motivera sig själv till att tänka mer positivt så visar man ju också upp en mer positiv fasad inför andra. Kom igen nu Sverige, livet är inte så dumt ändå.
Du är vad du tänker, vad du ser är din verklighet likaväl som andra människor har en bild av vad deras verklighet är för dom. Glöm inte det.
Kommentarer
Trackback