No more cool cats
Jag är så trött på hur alla spelar allan-ballan och ska vara så coola och inte bry sig om känslor. Låtsas som att ingen kan komma åt dom, som om det regnar när någon kommer nära. Varför?
En dag är jag död. Du med. Och när vi kommer stå där på begravningen av våra vänner kommer förmodligen vi hålla ett tal. Så som förhoppningsvis någon kommer hålla ett tal på vår begravning. Ett tal fyllt av vackert beskrivande ord om hur personen som nu inte längre finns kvar var. Allt det onda kommer vara bortsuddat, och kvar har vi den finare bilden av hur människan i fråga levde på vår jord. Då är det dags att berätta för honom/henne hur pass viktig hon/han var i våra liv. Men varför vänta tills den dagen kommer för att säga något som aldrig kommer höras av människan själv?
För ett år sedan gick en kille som vi jobbat med bort. Han dog i en motorcykelolycka på väg till jobbet. 26 år. På begravningen var alla som ville välkomna. Kyrkan var överfull och över 200 människor fick vänta utanför tills ceremonin var över. Igår när jag gick igenom ett skåp med dokument på jobbet hittade jag en mapp längst ned i en hög. På mappen stod det "Pierre". Det slog mig så kraftigt. Ett år efter den fullsatta kyrkan på hans begravning så ligger hans mapp längst ned i en fet hög av produktkataloger, anställningsdokument och annat oviktigt. Är det så det kommer vara? Ett år efter sin död så är man blott en mapp? Jag må vara drastisk nu och överdramatiserar detta. Jag vet att många tänker på honom dagligen. Men sa de till honom hur pass fantastisk människa han var? Vad händer om någon som står oss nära faller bort och vi är lämnade kvar med det osagda orden? Små ord, men som kan växa sig så starka när det är för sent att säga dem.
Jag vill inte längre hålla tillbaka. Jag bär hjärtat på utsidan.
Får jag träffa dig ikväll?
Jag har ingen anledning till det
Tänkte först gå runt det, tänkte råka springa på dig
Men nu är är det bara så
Att jag orkar inte göra så
Antingen så vill du träffa mig eller så vill du det inte
Vill du det inte så går jag nog hel ut ur det
När man var liten föll man jämt
Men nu ska det vara så jävla hemskt
Så fastän du kanske bara säger ja för att vara snäll
Får jag träffa dig ikväll?
Får jag gå precis så nära
Att min axel stryker vid din arm
Jag vill inte verka jobbig eller så men jag är varm
Du ser kall ut
Får jag hoppa över orden om hur vädret kan förändras
Får jag kliva indirekt på delen om hur allt skulle kunna ändras
Dom kanske tror att vi är typ kära
Får jag gå precis så nära
Sen när vi har gått en timme
Kan vi sitta på en bar
Se hockeyn på Dovas utan att se hockeyn på Dovas
Får jag luta mig närmre precis när det blir två noll till Finland
Får jag köpa en öl till som vi gör i Norrlands inland
När vi inte kan förklara hur gärna vi vill sitta kvar
Precis såhär
Kan vi gå till en bar
När jag är med dig blir min röst så gäll