Big fish - small bowl
Att jag tänker och analyserar så det knakar är sedan en lång tid tillbaka omnämnt i min blogg. Samtidigt kan jag inte sluta söka svar på frågan "varför?". Jag är dock så lycklig att jag har två av mina närmaste som är så som jag. Idag var en av de här hos mig, Mary-Anne. Vi satt ute på varannan, rökte cigarretter i regnet och pratade om det som vi så ofta gör. Livet.
Vi söker båda svar på så många frågor. Vill gå till botten med allt, reda ut varenda liten detalj i våra små huvuden tills alla pusselbitar hittat sin ämnade plats. Vi kom också fram till varför. Det är för att rädda oss själva. Att inse att någon annans beteende inte har med oss att göra. Att det beror på dom. Skydda oss från onda tankar om oss själva. Vill ta reda på allt åt andra, även fast de inte är villiga att höra svaret så berättar vi gärna för dom varför de beter sig på ett visst sätt. Så att vi kan gå och lägga oss på kvällen med gott samvete. Det var inte oss det var fel på, det är dom.
En annan fråga vi ständigt söker svar på är frågan om hur pass grönt gräset är på andra sidan staketet. Vi blickar ofta in i andras liv, socialiserar oss i vida kretsar. Hoppar från en fiskskål till en annan. I vissa simmar de stora fiskarna. I andra är det fortfarande yngel. Vi vill vara så pass komplexa och flexibla att vi ibland tappar fotfästet och hamnar på land. Där ligger vi och sprattlar tills luften gått ur lungorna och vi måste hoppa i första närmsta skål igen för att överleva. Men samtidigt vill jag vara fisken som tar risken att kvävas på land, medveten om att det kan finnas andra skålar att simma i där ute i vida världen. Jag vill inte vara en stor fisk i en liten skål. Som någon så vackert en gång sa: "Fisken vet bara att den lever i vattnet efter att den redan på älvstranden".
Kommentarer
Trackback
