Vägval = ångest

När man tror att livet inte kan bli bättre. Då kommer ångesten påkrypandes. När man knåpat ihop det mesta. Alla pusselbitar har hittat sin plats och livet är frid och fröjd. Då - PANG!!! Där kom den där väggen igen. Folk säger att man går in i väggen. Jag tror mer på att det är väggen som kommer och slår ned oss i backen.
Valmöjlighet skapar ångest. Det är konstaterat. Förr när man valde tandkräm kanske det fanns ett, max två märken att välja mellan. Nu finns det ett trettiotal. Vilken passar mig och min munhygien? Vilket bredband sparar jag in mest pengar på att teckna upp mig med? Blir jag lurad nu genom att signa upp 12 månader? Vart kan jag få tag på en bra bil utan att bli lurad på kuppen? Vilken bil avspeglar min personlighet? Vilken utbildning ska jag ta? Vilken kommer se bäst ut på pappret? Vad ska jag ha till lunch? Vilken diet bör jag följa? Vilken träningsform ska jag köra på i år? Ica eller Konsum? Expressen eller Aftonbladet? Vilken kö kommer gå snabbast? Vilket parti ska jag rösta på?
När vi väljer den ena, utesluter vi den andra. Vi blir rädda för felval. I och med att vi lever i ett land där vi nästintill kan välja precis allt, så skapar vi oss också en enorm ångest genom att alltid ifrågasätta våra val. Ibland vill jag bara att någon ska bestämma åt mig vart jag ska i livet. Men det kanske inte vore lika kul att leva så. Jag tror att vägvalen redan är förutsedda och vart jag än kommer att gå så kommer det finnas en mening med det.
Citat från Trainspotting
Choose life. Choose a job. Choose a career. Choose a family. Choose a fucking big television, Choose washing machines, cars, compact disc players, and electrical tin openers. Choose good health, low cholesterol and dental insurance. Choose fixed- interest mortgage repayments. Choose a starter home. Choose your friends. Choose leisure wear and matching luggage. Choose a three piece suite on hire purchase in a range of fucking fabrics. Choose DIY and wondering who you are on a Sunday morning. Choose sitting on that couch watching mind-numbing sprit- crushing game shows, stuffing fucking junk food into your mouth. Choose rotting away at the end of it all, pishing you last in a miserable home, nothing more than an embarrassment to the selfish, fucked-up brats you have spawned to replace yourself. Choose your future. Choose life... But why would I want to do a thing like that?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback