Think less - act more
Igår gick det upp för mig varför jag aldrig blev en lyckad handbollsspelare. Jag kan ju skylla på min opererade axel som satte stopp för min karriär, men faktum är att det var enklare än så.
Jag kunde stå bredvid och veta precis hur jag skulle göra i en situation och gärna låta mina medspelare få veta detta, men när det var jag som i själva verket var på planen med bollen i handen så gick det liksom inte alltid som jag tänkt mig. Och det är just där som problemet låg - att jag redan hade tänkt ut hur jag skulle gå till väga för att få bollen i mål. I situationer där jag blev omringad av motspelare på ett sätt som inte varit med i mina beräkningar, då fick jag panik och ofta blev det inte som jag velat. Bollen hamnade istället i motspelarens händer och sedan i mitt eget lags mål.
När jag däremot hade haft en helkväll ute kvällen innan match, vilket var totalt förbjudet men ibland ett måste som 18-åring, så hade jag matcher dagen efter då jag varit ute där jag var på topp. Varför? För att jag helt enkelt inte alls tänkte på hur jag skulle agera på plan utan bara följde mina instinkter och känslor, eftersom tankeförmågan inte var på topp på grund av alkoholintaget kvällen innan.
Så, vart vill jag komma med detta mer än att berätta för er alla varför jag blev en misslyckad handbollsspelare? Jo, att jag måste lära från detta och ta med mig det in i mitt vardagliga liv. Tänka mindre, agera mer.
Kommentarer
Trackback