Jag har talat och räddat min själ

Fy vilken vecka! Är det inte meningen att helgen är den tiden då man ska ha chans att vila upp sig? Inte för mig inte. Fredagens otroligt långa dag med först praktik 8-5.30 och sedan direkt till jobbet 6-05 tog kål på mig. Igår var det bara att vila upp sig, plugga, träna och tillbaka till jobbet igen. Äntligen söndag tänkte jag när jag gick och la mig i morse efter ytterligare ett arbetspass, men vaknar 4 timmar senare kl 8.30 och kan inte somna om. Gick till en park och satt och pluggade inför tentan på tisdag i Management. Satt där och plötsligt kom en liten pojke fram till mig och slog sig ned bredvid. Han hette Tyron, 5 år gammal och hade mycket att berätta. Han frågade massa frågor och sen berättade om hela hans familj och vad han hade gjort i helgen. Det var ingen tvekan om att han älskade Scooby doo. Han fick nog med Scooby's namn på ett eller annat vis i allt han berättade. Sen kom hans pappa och sa att det var dags att åka hem. Då frågade han om vi skulle prata mer nästa gång vi sågs och att han egentligen velat stanna i parken och prata ett tag till. Söt pojke. Han gjorde min dag.