Jag har talat och räddat min själ

Vaknade efter 5 timmars sömn, slog upp ögonen och såg mitt blonda yrväder till vän sussa sött på sin sida av sängen. Hade inte hört att hon kommit hem tidigt imorse, men nu snarkade hon högt att det inte fanns nåt val. Bara att kliva upp och starta dagen. Tog en lång promenad, åt frukost och köpte mig en stor kaffe. Fortfarande med en livlös tjej i sängen satte jag mig för att plugga. Sakta men säkert vakna hon till liv och krälade ur sängen in mot mig i vardagsrummet och pep "hjäääälp mig, mitt huvud sprääängs". 2 huvudvärsktabletter senare ligger hon i fosterställning på heltäckningsmattan och går igenom kvällen, försöker få bitarna att falla på plats. Ena minnet efter det andra sköljer över henne och hennes ansiktsuttryck avslöjar ångesten som ligger och väntar på att få svälja henne hel. Och jag kan inte annat än le och må bra över att jag inte var med. Så konstigt att se bakfyllan från ett annat perspektiv, vanligtvis är vi två som ligger och kippar efter andan och vill att söndagen ska ta slut fortare än kvickt. Men inte idag alltså, för mig. Dock skriker kroppen efter sömn, så efter mina studier blir de träning och sen film och mys hela kvällen lång.