Days like these
I bland när man minst anar det så händer det. Inte ett ord, inte en skymt av liv. Tills idag. Och grytan bubblar på nytt. Är det något som är vetenskapligt bevisat? Att när man väl lagt ifrån sig något och börjat leva på nytt, då kommer det sakta men säkert krypandes tillbaka till en. Och där står man, med skölden och spjutet redo för fight och minsta lilla rörelse resulterar i försvar. Men samtidigt, innanför visiren så bultar hjärtat hårdare än någonsin och den där varma, nästan obehagliga känslan sprider sig i kroppen. Och man brister ut i ett stort leende.
Lagom till då jag än en gång ska lämna landet för en kortare period så inger det ett hopp om något som jag inte ens vågar tänka ska hända. Att hoppet är det sista som överger människan har jag sagt förut. Men ibland är det så att hoppas på nåt fint vara som att skjuta sig själv i huvudet, som någon sa.
Men, oavsett vad som händer så vet jag mer nu än någonsin förut. Nu fokuserar jag på det som betyder något och låter resten komma som en bonus.
I morgon ska jag och min underbara Mary-Anne bli omhändertagna med special treatment på en restaurang som jobbet ordnat. Vi jobbar tillsammans på IVY och de har varit så underbara att de ordnat de här för oss. Vi är två av 4 som varit där sedan start, så efter allt slit vi gått igenom där så förtjänar vi detta!
På söndag håller vi en fest tillsammans där alla underbara människor jag tycker om här borta är bjudna. Kommer bli jättekul! Sedan är det bara några få dagar kvar innan vi ska hem. Få dagar, men många tentor.
Nu orkar jag dock inte tänka mer på det, jag är så glad och full av lycka. Inte bara för det oväntade idag, utan också för den kärlek jag känner hemifrån. Underbara människor, jag älskar er.
Kommentarer
Trackback
