Korvar & pappersbitar
Snart kommer förmodligen blogginläggen pumpas ut som om det inte fanns någon morgondag. Sätta ord på allt som går att beskriva, visualisera allt som går att föreställa sig och lite till. Provocera, argumentera och demonstrera. Min verklighet. Min sanning.
Jag skulle behöva ett minneskort inopererat i min hjärna. Det skulle underlätta att få ner alla mina tankar på papper om jag kunde tänka, spara det på detta minneskort, kopiera och klistra in det här på bloggen för att sedan publicera. Det skulle vara underbart. Nu har jag så mycket tankar och funderingar att jag nästan fäller krokben för mig själv. Liksom målar in mig själv med röd målarfärg i ett hörn. Men jag ska bli bättre på att sortera mina tankar i olika fack, för att sedan ta fram det mest relevanta och pränta ner dessa tankar i text. Kanske på rimm? Eller vers? Eller bara rakt upp och ned?
Jag har kommit till insikt om mycket på senaste. Tiden här hemma i Sverige har givit mig mycket. Mer än jag kunnat föreställa mig. Så mycket djup kärlek, men också så mycket ytlig bekantskap. Jag har insett att jag har en hel drös underbara människor omkring mig, oavsett hur långt ifrån mig de annars befinner sig så är kärleken mellan oss densamma.
Jag vill tillägna en stor portion kärlek till några män som vuxit otroligt i mina ögon. På olika vis, men med samma underbara förmåga att överaska mig positivt bara av att finnas till. Dessa män krävs det inga namn på, men jag kan samtidigt inte motstå att ge dessa män en extra klapp på axeln och väljer därför att namnge var och en. Mikael Johansson. Andreas Ridén. Tobias Holmberg. Jonas Larholm. Magnus Ridell. Fredrik Malmberg. Christoffer Hamne.
Fråga mig inte varför. Alla kräver en bakgrundshistoria och nomineringarna bör förtydliggöras med en beskrivning av var och en och deras förmåga att påverka mig positivt. Hur som helst, de är underbara män hela bunten och det finns inga ord som kan beskriva just varför jag valt att namnge just dem. Alla har olika betydelse i mitt liv. Vissa mer än andra, men de är alla unika på var sitt håll.
Kvinnor har jag gott om i mitt liv. De starkaste utav dem alla är inte helt otippat min käre mor. Men nog om det, nu var det männen som var i fokus.
För att knyta ihop säcken för idag vill jag bara citera allas vår underbara Stridsberg som jag hoppas än är i livet och strosar runt på Rimbo's torg.
- Vallbygrillen, en herrans många år sedan står jag och arbetar då Stridsberg kommer fram till luckan och beställer en korv med bröd. Han betalar med en 20-lapp, kollar konstigt på sedeln innan han sträcker över den till mig och säger: "Är det inte konstigt hur världen ser ut idag egentligen? Jag menar, att hela världen egentligen består av korvar och papperslappar? Här står jag och beställer en korv av dig, och betalar sedan med en papperslapp i form av en 20-kronorssedel. Sedan går jag hem, väntar några timmar och bajsar sedan ut en ny korv och torkar mig efteråt med en ny sorts pappersbit i form av toapapper. Är det inte konstigt? Allt består ju av korvar och papper i slutändan?"
Sedan vänder han på klacken och går sin väg, utan att säga ett ord.
Jag skulle behöva ett minneskort inopererat i min hjärna. Det skulle underlätta att få ner alla mina tankar på papper om jag kunde tänka, spara det på detta minneskort, kopiera och klistra in det här på bloggen för att sedan publicera. Det skulle vara underbart. Nu har jag så mycket tankar och funderingar att jag nästan fäller krokben för mig själv. Liksom målar in mig själv med röd målarfärg i ett hörn. Men jag ska bli bättre på att sortera mina tankar i olika fack, för att sedan ta fram det mest relevanta och pränta ner dessa tankar i text. Kanske på rimm? Eller vers? Eller bara rakt upp och ned?
Jag har kommit till insikt om mycket på senaste. Tiden här hemma i Sverige har givit mig mycket. Mer än jag kunnat föreställa mig. Så mycket djup kärlek, men också så mycket ytlig bekantskap. Jag har insett att jag har en hel drös underbara människor omkring mig, oavsett hur långt ifrån mig de annars befinner sig så är kärleken mellan oss densamma.
Jag vill tillägna en stor portion kärlek till några män som vuxit otroligt i mina ögon. På olika vis, men med samma underbara förmåga att överaska mig positivt bara av att finnas till. Dessa män krävs det inga namn på, men jag kan samtidigt inte motstå att ge dessa män en extra klapp på axeln och väljer därför att namnge var och en. Mikael Johansson. Andreas Ridén. Tobias Holmberg. Jonas Larholm. Magnus Ridell. Fredrik Malmberg. Christoffer Hamne.
Fråga mig inte varför. Alla kräver en bakgrundshistoria och nomineringarna bör förtydliggöras med en beskrivning av var och en och deras förmåga att påverka mig positivt. Hur som helst, de är underbara män hela bunten och det finns inga ord som kan beskriva just varför jag valt att namnge just dem. Alla har olika betydelse i mitt liv. Vissa mer än andra, men de är alla unika på var sitt håll.
Kvinnor har jag gott om i mitt liv. De starkaste utav dem alla är inte helt otippat min käre mor. Men nog om det, nu var det männen som var i fokus.
För att knyta ihop säcken för idag vill jag bara citera allas vår underbara Stridsberg som jag hoppas än är i livet och strosar runt på Rimbo's torg.
- Vallbygrillen, en herrans många år sedan står jag och arbetar då Stridsberg kommer fram till luckan och beställer en korv med bröd. Han betalar med en 20-lapp, kollar konstigt på sedeln innan han sträcker över den till mig och säger: "Är det inte konstigt hur världen ser ut idag egentligen? Jag menar, att hela världen egentligen består av korvar och papperslappar? Här står jag och beställer en korv av dig, och betalar sedan med en papperslapp i form av en 20-kronorssedel. Sedan går jag hem, väntar några timmar och bajsar sedan ut en ny korv och torkar mig efteråt med en ny sorts pappersbit i form av toapapper. Är det inte konstigt? Allt består ju av korvar och papper i slutändan?"
Sedan vänder han på klacken och går sin väg, utan att säga ett ord.
Kommentarer
Trackback