Fack you
Hur vi uppfattar vissa människor ger oss möjligheten att placera dessa i så kallade "fack" och därmed får denne person en stämpel på sig. Kanske betraktas personen ifråga som lite vilsen och omotiverad, och placeras därefter in i facket med benämningen "oseriös". Eller är personen strikt och "duktig" placerar man därefter in personen i ett annat, mer ordnat fack. Ett fack för var och en av de olika personlighetstyperna man omges av. Var sak på sin plats. Därefter har man ett urval av människor i diverse fack som man kan välja och vraka mellan. Den oseriöse kan vara en hejjare på att festa, och utmärkt sällskap på pubrundan. Den seriöse kan vara den man tyr sig till då nåt gått galet, en klippa att luta sig mot i dåligt väderlag.
Hur som helst, det här med att placera människor i fack är svårt att komma ifrån, hur mycket jag personligen än vill. Det som glädjer mig är dock när människor jag placerat in i olika fack chockar mig och helt plötsligt visar sig tillhöra ett helt annat fack än det jag först tryckt in dem i. Det händer ofta och jag älskar det. Det visar att inget är svart eller vitt, det bor många personligheter i oss alla och att det första intrycket inte alltid är det rätta. Det tråkiga är dock då man ser att vissa personer gärna tillhör ett fack, och har svårt att släppa taget om deras plats i facket att de går miste om mycket som händer i de andra facken. Party-facket där många lever för dagen är ofta knöckfullt, och många från seriösa facket sneglar ofta ditåt och önskar att de vore mer som dem. "Carpe fucking diem" tänker de högt och pratar gärna om det, men gör ingenting åt att förändra sin rutinmässiga situation. Många från det oseriösa facket sneglar även de mot det fack där allt är så ordnat och städat, med tanken om att de kanske borde ta tag i sitt liv och bli mer som dem. Hur som helst, varför inte bara ta lite av alla fack och låta bli att vara så mycket antingen eller? De som känner mig vet att jag förespråkar en balans. Fest och galenskap är inte roligt sju dagar i veckan. Jobba hårt och få stressutslag på kuppen är inte heller kul. Det handlar om en balans och att finna vad som passar var och en. Så försök sluta upp med att placera folk i olika fack. I mångas ögon kan jag anses vara motiverad och driven, och hör hemma i det seriösa facket. I andras är jag en vilsen själ som inte hittat hem. Men vet ni vad det bästa är? Att jag inte behöver tillhöra något av facken, för jag har skapat mig egna lilla fack som få förstår sig på. Men det kräver jag heller inte. Att ni ska förstå alltså. Jag lever i ett ordnat kaos, där små små saker kan betyda stora stora förändringar. Vad jag menar med det vet jag nästan inte ens själv, men balansen har jag hittat och den vägleder mig och mitt fack.
Kommentarer
Trackback