what goes around..
Jag gjorde en själv-utvärdering som en del av ett skolarbete. Jag skulle svara på 100 frågor om mig själv. Det kom upp en fråga halvvägs igenom testet. "Do people around you consider you to be a negative person?" Det fick mig att tänka till. Gör folk det? Jag satte mig in i olika sammanhang, och visst, jag kan nog vara en grinig jävel många gånger. Men jag försöker ofta vara positiv och ha en ljus syn på livet. Men jag är som jag är, lite manodepresiv. Är jag glad är allt på topp. Är jag ledsen kan världen lika gärna gå under. De som känner mig väl vet om detta, och de ger mig utrymme för att vara en sjukt jobbig jävel. Det som dock slog mig var att ni som läser bloggen får följa mig ganska nära in på livet, där inget lämnas utanför. Jag berättar, rakt och ärligt, om vad som händer. Inga försköningar. Då insåg jag att de som läser min blogg måste tro att jag är en sjukt negativ och deprimerad människa. Men jag ska säga er, jag är lycklig och mår bra. Oavsett hinder i livet, så ser jag mig själv som en oerhört lycklig person. Lycklig och tacksam.
Jag satt i en taxi hem i tisdagsnatt efter en middag med min hawaiian princess Mary-Anne. Jag började prata med chaffören och det visade sig att han kom från Bora-Bora. Han berättade att han levt här i 15 år, men att han saknade sitt hemland något fruktansvärt trots att Australien är ett utvecklat och bra land med mycket fler möjligheter. Jag frågade om jag fick vara så fräck och fråga varför han flyttat hit. Han svarade att han var tvungen, för att kunna jobba och försörja sin familj som fortfarande bodde i hans hemland. Medicin och mat svarade han. Han frågade mig kort därefter: Är du lycklig, lever du ett bra liv? Vad skulle jag svara? "Nja, jag känner ibland att jag har några kilon på magen som jag gärna skulle vilja bli av med. Valmöjligheterna går mig på nerverna, jag vet inte vad jag ska välja att bli när jag blir stor eller vart jag vill bosätta mig i världen. Skitjobbigt" Nej, jag valde att svara att jag antar att alla i världen har problem, i mindre eller större skalor och att allt är relativt till annat. Men att jag absolut inte ska klaga och att jag är oerhört tacksam för att få leva det liv jag lever. Innan jag gick sa jag att jag hoppades att han någon dag skulle kunna åka tillbaka till sin familj och sina vänner och leva ett liv där tillsammans med dom. Han svarade att han var glad att han träffat mig och över mina ord. Han sa att jag hade ett stort hjärta och att han hoppades att vi någon gång skulle ses igen. Vilket vi också gjorde, dagen därpå. Jag glömde mobilen i taxin, men dagen därpå kom han till skolan med den. Han sa: jag hade hoppats på att våra vägar skulle korsas igen, men jag förutsåg inte att det skulle hända så snart. Det var nog ödet. Tack igen och lycka till med allt du tar dig an.
Tack Mr. Taxi driver. Du kom att betyda mer än du kan tro.
Kommentarer
Postat av: Söte Mor
Gräset kanske inte är grönare på andra sidan, ditt eget gräs kanske bara behöver vattnas för att få blomma/ Kram
Trackback