Kärlek & hundbajs
Jag trodde jag var ensam, att det bara var jag som hade dessa konstiga idéer och känslor som från ena dagen är nere i det mörka och trevar efter en ljusglimt från en spricka i väggen eller en dörr på glänt. Men som dagen efter har förändrats helt till att slänga sig ut i ljusets tunnel utan att ens blicka tillbaka på föregående dag nere i träsket.
Men, jag inser mer och mer att det finns precis sådana människor som mig. Och när jag hittar dom, då vill jag aldrig släppa dom ifrån mig.
Igår var en dag då jag insåg hur vackert livet egentligen är, och föregående dagar som varit fyllda av sorg utav förlusten av en viktig person i mitt liv, de kändes långt borta. Konstigt nog hade jag till råga på allt sovit endast en timme natten till igår, men människorna och naturen omkring mig tillät mig inte ens tanken om sömn.
I onsdags hade vi bestämt oss för att se Miike Snow live på en liten bar. Fantastiskt att de tog sig till det lilla stället, då de bara dagarna innan hade uppträtt för tusentalsmänniskor på en festival upp längst kusten. Och där stod vi och dansade till underbar musik, för att i nästa stund sitta tillsammans med dom efter deras spelning och bara prata om allt. Det visade sig vara ett gäng killar som var så otroligt ödmjuka och underbara, och jag hade aldrig någonsin trott att de var så kända som de är i musikbranschen. Efteråt blev det sväng ner på stan och letade efterfest, som slutade med att vi alla åkte till deras hotell och satt på taket och pratade om svenskar och australienare. Underbar kväll som jag sent kommer glömma. När man nu vet bakgrunden till deras musik och vägen dit de är idag, då tycker jag bara att musiken är ännu bättre och det faktum att de var så ödmjuka gör mig varm i hela kroppen.
Igår åkte jag direkt till Bondi för att hämta upp en 8 veckor gammal hundvalp, eftersom min kompis Ian skulle jobba så blev jag den första den lilla valpen skulle få komma i kontakt med utanför kenneln. Och OM han var söt! Bailey heter han och han var minst sagt en magnet när jag gick på stan med honom. Alla ville stanna och ta kort, eller prata eller bara log så där fånigt stora leenden då jag gick förbi med honom i min famn! Jag är hans gudmor, och jag kommer ta hand om honom varenda minut jag bara kan! Att han bajsade och kissade inne inom 5 minuter gjorde mig ingenting, det om nåt är väl kärlek?
Sedan kom Carro och vi fikade, för att avsluta dagen med att bara stå och titta ut över havet och prata om livets mening. Om hur vackert livet är och hur glada vi är som får ta del av allt det här vackra.
Tack livet, för att jag får leva dig.
Kommentarer
Trackback