Här eller där
Att vara hemifrån är hårt. Samtidigt känns det som att jag inte riktigt vet hur livet där hemma är på riktigt. Jag har en föreställning om hur det vore att plugga i Sverige. Att bo där året om och gå igenom de fyra årstiderna. Cirkeln. Vår, sommar, höst, vinter. Och så börjar vi om igen.
Jag vill inte känna som jag gör, men jag ser det som så rutin- och slentrianmässigt. Skulle jag klara av det? Jag vill absolut inte låta högfärdig och säga att Sverige är för litet för mig. Tvärtom, det är perfekt i storlek och antal invånare. Men jag vet inte om det är mitt hem. Jag vill se mig själv här. Jag har aldrig haft så många bra vänner som jag har här. Och människorna jag umgås med är av sådan blandning, som jag aldrig i mitt liv trott jag skulle få ha i mitt liv. Mina vänner är allt från 19 år till 40. Jag har mitt hippie-gäng, mitt svenne-gäng, mitt tjej-gäng, mitt jobb-gäng, mitt snobb-gäng, mitt bartender-gäng och mitt surf-gäng. Jag har några få riktiga vänner som jag håller hårt, men också många bekanta som jag är otroligt glad att fått lära känna. Känslan av att ha sådan rang av människor gör att man aldrig slutar förvånas över folks vägval och historier. I grund och botten är de alla av samma skrot och korn, men ödet har fört in dom på olika vägar.
Jag satt hos en av minna hippie-vänner en dag, fortfarande i pyjamas, fastän klockan var sen eftermiddag. Vi drack te i hans mys-hörna och studerade världskartan. Jag frågade vart han helst skulle velat teleportera sig om han fick välja. Han svarade till Cuba. Han ställde samma fråga tillbaka. Jag svarade: till mammas vardagsrum. Det är just det här som är det svåra i mitt liv. Att jag slits mellan två världar, där jag i den ena har en underbar livsstil full av upplevelser och nya människor. I den andra finns den trygghet som jag växt upp med och människorna som funnits med mig från dag ett; min familj.
Jag vill finnas där för min familj. Som de finns för mig. Men om det kommer vara på samma jordhalva eller inte vet jag inte idag. Jag ser en framtid i Sverige, men inte på många år. Jag vet att man aldrig kommer kunna vara tillfreds med sin situation, om man inte är tillfreds med sig själv. Och någon annan som varit med mig från dag ett, det är jag. Jag är mitt livs största kärlek och vän. Och vad som än händer i mitt liv, så är det mitt och ingen annans. Liv.
Kommentarer
Trackback