Jag har talat och räddat min själ

Börjar med att vi försover oss (väckarklockan ringer inte trots att alarmet är satt, tekniskt problem nummer 2), skyndar till skolan för en uppsatsskrivning på lektionstid som precis ska lämnas in då jag kommer åt elsladden till datorn och den stängs ned och dokumentet är borta (tekniskt problem nummer 3)! Så nu måste uppsatsen skrivas om och jag som var så nöjd med den kommer aldrig godta en ny version! 

Därefter får jag ett meddelande som jag nästan väntat, där jag än en gång inser att jag blivit totalt grundlurad av en man som jag värderar högt i mitt liv här nere. Kan någonting mer hända nu, när det ändå är på gång undrar jag liksom?

Allt händer för en orsak, det är ju något jag vill tro, men vad fan ska detta va för nytta? Nu när jag egentligen bör fokusera på tentan vi har imorgon kan jag inte annat än gräva min egen college-grav och hoppa ned, därefter invänta någon som ska skyffla skit på mig tills jag är helt nedgrävd. MEN, nej! Jag tittar ned, och jag blir nästan chockad över de små symbolerna som pryder respektive handled. Hur kom de dit, och framför allt, varför? Jo, för att jag ska komma över situationer som dessa och fokusera på min balans. Livet är upp och ned, plus och minus, men det handlar om att gå igenom det med måtta och balans.

Jag trodde bara att jag var en komplex människa, och jag förväntade mig inte att han skulle vara sådan själv. Men i ärlighetens namn behöver jag inte ett minus i mitt liv. Just nu är det ganska mycket minus som det är och jag behöver ett plus. Så, känner du någon där ute i vida världen som har ett plus till övers - bring him on!