Livet där och här
Ibland tänker jag inte ens på livet hemma. Ibland existerar liksom inte ens det livet. För mitt liv är ju det liv som jag lever här. Och när jag kommer vara tvungen att ta mig härifrån och lämna detta underbara land, då kommer det kännas som om jag lämnar mitt liv bakom mig och åker 30 timmar över jordklotet för att påbörja ett nytt liv som jag inte ens är säker på att jag vill påbörja. Jag har liksom allt jag kan begära här, och känslan av att få vakna en majoritet av morgnarna och tänka: "jag mår så bra, vad ska jag hitta på idag då? Vad har livet att erbjuda just idag?" Jag får en klump i magen när jag tänker på att mitt visum går ut i mars 2011. Vill liksom inte hem. Någonsin.
Samtidigt så känns det som om det liv jag lever nu är för bra för att vara sant. Det är till låns på något vis. Det känns som om någon snart kommer knacka på dörren och säga "pay back time!" och kräva något omänskligt i gengäld. För det liv jag lever nu, hur kommer det sig att jag förtjänar det? Får man ha det så här bra? Jag tror svaret är att det inte finns några genvägar, men att man måste våga satsa för att vinna. Och jag satsade mitt liv, och fick ett sprillans nytt. Ett liv som jag inte skulle vilja byta bort för en sekund!
Kommentarer
Trackback