Jag har talat och räddat min själ

JAG MÅR SÅ FRUKTANSVÄRT ILLA! Jag vill inte älta det här, att jag ska iväg och bla bla vad jag kommer sakna allt men fan, det finns inga ord för hur jag känner just nu. Jag skrattar ena sekunden för att i nästa fälla några tårar när jag tänker på den ovisa framtiden. Jag har ju faktiskt ingen som helst aning om hur det kommer se ut i mitt liv om bara några veckor, vart vi ska bo och hur det kommer gå i skolan. Det har jag inte ens tänkt på. Jag har ingen som helst aning om någonting faktiskt, det enda jag vet är att vi ska till skolan redan på måndag och skriva in oss och sedan är det en vecka kvar innan studierna kör igång på allvar. Ett och ett halvt år. Fan jag kan inte ens ta de orden i min mun utan att underläppen börjar darra och ögonen blir tårfyllda. Så mycket som kan hända på den tiden. Min bror och hans flickvän kan hinna skaffa ett barn, min hund hinner bli gammal och skruttig, mina far- och morföräldrar lär med största sannolikhet bli ännu äldre, mina vänner kommer säkerligen hitta nya passioner i livet eller bli stadiga i något förhållande, vissa kommer hinna plugga klart och vara redo för karriärer, min Kajsa kommer vara stolt mamma till en liten bebis som kommer vara mer än ett år när jag är tillbaka, mina kläder som jag väljer att inte ta med mig kommer vara fruktansvärt omoderna och mina pengar kommer vara gone baby gone när jag återvänder hem. Men för att spegla denna resa till något positivt, som det faktiskt är, så kommer jag själv också med stor sannolikhet ha åldrats, skaffat nya passioner, släpat hem ett tungt bagage fyllt med erfarenhet med stort E, ett välfyllt engelskt ordförråd, ännu ett lager skinn min näsa och framförallt minnen som jag kommer leva på för resten av livet. Shit, vilken resa jag står inför. Och då syftar jag inte på den 29 timmar långa flighten som stundar imorgon. Jag syftar på de kommande åren i landet far far away. Det känns som en saga, dock utan inslag av prinsessor instängda i torn där prinsen kommer med sin löpare för att släppa henne fri. Nej nej, i min saga finns ingenting som kan förknippas med instängdhet. Min saga bygger på den fria viljan likt den fågeln har där dom flyger. Likt gråsparven när hon sjunger..