Jag har talat och räddat min själ

Jag läser igenom gamla inlägg och inser varför jag gör detta, bloggar alltså. Det är framförallt för att gå tillbaka och minnas allt det där som en gång var, att kunna reflektera och analysera DÅ vs. NU. Att känna den där känslan igen då jag skrev ett inlägg rörande något som antingen fått mig att må så otroligt bra, eller tvärtom fått mig att känna mig så otroligt tom. Det jag dock inser med mina inlägg, likt så många andra bloggar, är försköningen av många saker som det bloggas om. Jag är alltså inget undantag, utan måste läsa mellan mina egna rader för att förstå hur det egentligen låg till med allt det där som jag månader tidigare präntat ned. Mina egna ord, fast utan det där riktiga djupet som jag egentligen vill dela med mig av. Det kommer ske en förändring där.