Myra..
Ibland kanns allt sa fruktansvart bra. Men sen kommer det svackor och man staller sig fragan: vad haller jag pa med?! Att starta fran noll kan verkligen vara en stor fordel. Man far en chans att starta om pa nytt och komma ur gamla monster som kanske inte alltid varit sa bra. Sen finns det stora nackdelar ocksa, att som vi nu faktiskt gor star har borta pa andra sidan jorden utan nagonting forutom en resvaska fullproppad med klader och ett bankkonto med tillrackliga medel for att klara av ett studentliv med strikt budget. Spraket ar annorlunda och manniskors attityder skiljer sig ocksa fran hemma. Aven om jag kan kalla detta land, denna stad, mitt andra hem sa ar det sa fruktansvart mycket som ar sa annorlunda gentemot hemma och de 9 manader som jag befann mig i sthlm satte sina spar. Det ar sa enkelt att klara sig hemma med familj och vanner runt omkring, har kanner man sig ibland som en myra i den ofantligt stora myrstacken.
Vi fattar har sa stora beslut som vi aldrig fattat forut. Hemma har jag som mest varit bunden till ett mobilabonemang som inte ens har bindningstid och har star vi nu: bundna till en lagenhet i 12 manader, skrivit pa el-avtal, gas-avtal till spisen samt skolavgifter for ett ar. Utan mobler eller what so ever ska vi nu hanka oss fram pa vara stackars CSN pengar som snart ar obefintliga. Hade man varit hemma hade vi i alla fall haft nagot att starta med, nu har vi inte ens ett tacke och kudde. ALLT maste kopas nytt.
Skolan kanns bra, men det har varit ganska mycket strul i borjan med olika kurser och liknande. Spraket satter sma kappar i hjulen nar det kommer till amnen som redan pa svenska skulle vara komlicerade. Det ar svart att uttrycka sig i disskusioner om sadant som man inte har en aning om, typ referera till handelser som skett har for manader sedan nar vi inte ens befann oss har.
MEN! Jag vill inte saga nagot om att jag angrar mig, for det gor jag inte. Men ar det sa konstigt att man kanner sig lite liten pa jorden ibland nar man star infor alla dessa beslut? Nej, det ar det ju faktiskt inte..
Det har bara gatt tva veckor och vi har inte kommit in i allt, men nar vi val gjort det kommer allt bli sa bra. Lite ventilation dar bara, nu ska vi leta soffor till var fina lagenhet och sen jobba forsta passet for den har gangen pa IVY!
Vi fattar har sa stora beslut som vi aldrig fattat forut. Hemma har jag som mest varit bunden till ett mobilabonemang som inte ens har bindningstid och har star vi nu: bundna till en lagenhet i 12 manader, skrivit pa el-avtal, gas-avtal till spisen samt skolavgifter for ett ar. Utan mobler eller what so ever ska vi nu hanka oss fram pa vara stackars CSN pengar som snart ar obefintliga. Hade man varit hemma hade vi i alla fall haft nagot att starta med, nu har vi inte ens ett tacke och kudde. ALLT maste kopas nytt.
Skolan kanns bra, men det har varit ganska mycket strul i borjan med olika kurser och liknande. Spraket satter sma kappar i hjulen nar det kommer till amnen som redan pa svenska skulle vara komlicerade. Det ar svart att uttrycka sig i disskusioner om sadant som man inte har en aning om, typ referera till handelser som skett har for manader sedan nar vi inte ens befann oss har.
MEN! Jag vill inte saga nagot om att jag angrar mig, for det gor jag inte. Men ar det sa konstigt att man kanner sig lite liten pa jorden ibland nar man star infor alla dessa beslut? Nej, det ar det ju faktiskt inte..
Det har bara gatt tva veckor och vi har inte kommit in i allt, men nar vi val gjort det kommer allt bli sa bra. Lite ventilation dar bara, nu ska vi leta soffor till var fina lagenhet och sen jobba forsta passet for den har gangen pa IVY!
Kommentarer
Postat av: Camilla
Jag blir så stolt över er, att ni fixar och donar allt praktiskt, samtidigt som ni jobbar och pluggar. På lördag har Sebbe sin fest, jag ska dit. Och jag kommer gå och hoppas hela kvällen på att ni kommer infarandes med armarna i luften och sjunger parapappapapa... det kommer inte hända, jag vet. Men jag hoppas. Kärlek till er båda.
Trackback