Jag har talat och räddat min själ

Jag och Malin bråkar sällan. Aldrig. Eller jo, varje dag faktiskt. Men då är det småsaker som vem som ska plocka ur diskmaskinen eller annat oväsentligt. Men så kommer det en gång om året i snitt som vi har fajter. I natt var en av dom. Hatar att bråka med den människan och ännu värre att somna osams. Anledningen var ganska patetisk men vi har båda bidragit till bråket och många fula ord kom ur våra munnar. Vi bråkade till slut om vem som skulle inta soffan, för att vi inte ville dela säng och rum. Till slut va båda så griniga på den andra att vi totalvägrade båda två att gå ut ur rummet för att vi ansåg att båda hade rätt till sängen. Nu ligger hon och sover, jag intog soffan på morgonen för att visa att jag gav upp. Som ett gammalt par, en får ta soffan och den andra ligger kvar i dubbelsängen. Att allt detta skedde under alkoholberusning bör tilläggas, aldrig annars skulle vi bråka så som vi gjorde igår. Nu blir det vitt en vecka. När hon vaknat vet jag att det tar en timme eller två tills vi är tillbaka där vi igår började kvällen; som det kärlekspar vi faktiskt är.