Jag har talat och räddat min själ

Jag har så mycket som snurrar i huvudet att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Igår spenderade jag i alla fall hela dagen till havs med min familj och släkt. Underbart att åka pappas båt och bara slappa, sedan god mat på Lidö krog och sedan fika på bakgården hos mamma. Jag tog mig ut till Vaxholm på kvällen för lite mysan mys nere på en brygga med spegelblankt vatten och solnedgång som sällskap. Idag har jag varit ute på havet igen och haft det sjukt bra, så där bra som gör att man aldrig vill vakna till och återgå till verkligheten. Jag hann med att tappa Malins kamera i havet också, eller vems fel det var går att diskutera men det är jag som imorgon åker till Siba för att försöka flirta till mig en ny. Då ska även min systemkamera in på lagning på samma ställe, så de lär bli måttligt glada över att jag kommer dit med den ena trasiga kameran efter den andra.

Är det tantvarning om man sitter själv hemma och äter oliver och dricker rödvin? 

Jag har varit busy woman. Sedan sist har jag hunnit med en otrolig vecka i underbara Frankrike med min underbara andra hälft. Jag har hunnit bli ett år äldre och firat detta inte mindre än tre dagar i rad och jag har hunnit med att träffa de bästa.

Det är galet hur mycket det regnar! I fredags hade jag inget emot det dock, jag slutade tidigare och begav mig hem till en vän och spenderade kvällen i sängen framför talang 2009 och sedan film på det. Åt jordgubbar och lyssnade på regnet utanför. Sjukt mysigt! Jag har jobbat ganska flitigt ett tag nu och kan med gott samvete säga: JAG HAR SEMESTER I EN OCH EN HALV VECKA NU! Imorgon bär det av till Nyköping för att invänta tisdagsmorgonen och flyget som väntar på att få ta oss till soliga Frankrike. Hej då regnigt Sverige - Bonjour Sunny France!

Idag har jag haft en underbar dag! Vaknade klockan tio men somnade om till kvart i 11. Väckte min älskade och vi fixade lite hemma innan hon begav sig till gymmet och jag ner till ett thai-massage ställe nere på hörnet. 200 kr tog dom för en lång halvtimmes massage som verkligen kändes! Att en sådan liten kvinna kunde ta i så mycket, helt otroligt. Känner mig i alla fall som ny, även fast det var på gränsen till pina stundtals under massagen.

En lång helg i Vaxholm blev plötsligt ännu längre. Vaknade i Vaxholm i morse och tog mig hem. Sedan dusch och iväg igen på jobb. Nu är jag hemma, och är helt slutkörd. Jag vet inte om det är de långa arbetsdagarna, min detox, mina sömnlösa nätter (även denna natt sömnlös pga. snarkningar, vad händer med er folk?) eller vad det kan bero på. Jag är helt enkelt slutkörd. Done. Finito. Jag längtar mer än någonsin till Frankrike nästa vecka. Fan vad vi är värda det här!

Hemkommen från jobb. Tog friheten att sluta tidigare, tyckte att jag inte behövdes på plats ikväll för det var ganska lugnt och någon gång måste de ju klara sig själva. Inte minst om 11 dagar då jag och Malin flyr landet en vecka! Vad underbart det ska bli! Vi har bokat in Cannes och sedan åker vi nog till Monaco. Vi vill ut på landet och strosa bland vinodlarnas åkrar, prova massa goda ostar och bara ha det allmänt lugnt och skönt. Gud vad jag längtar.

Idag har jag känt mig ganska låg och trött, och jag har redan klargjort att det är Malin och Kims förtjänst. MEN jag ska inte vara sur för det, de är faktiskt ganska fina vänner de två. Kom hem och möttes av en (eller faktiskt två) presenter på sängen. Ett armband och ett "senilsnöre" till mina solglasögon. De hade gjort dom själva, jättefina!

Vilken natt! Har verkligen sovit dåligt. Somnade strax efter två, då med ipod i öronen med ljuv musik. Va tvungen att ta av mig lurarna och säga till Kim och Malin som snarkade ikapp, jag hörde det till och med fast lurarna va i! Sen lyckades jag somna, men har varje timme vaknat av deras snarkande och sagt till dom. Men fan, det hjälper ju inte. Nu sa jag precis till igen, men nu orkar jag inte somna om igen. Jag tar på mig skorna och går ut och går. Sen ska jag jobba. Fan vad trött jag är!

Jag har två snarkande grisar i lägenheten just nu. Undrar ifall det var så smart att åka hem från mamma där jag spenderat de senaste dagarna med massa mys. Kanske skulle jag stannat kvar ännu en natt? Malin ringde igår och beklagade sig, hon hade 40 graders feber och ont i halsen. Jag erbjöd mig att åka hem, men Kim tog bussen in i stället. Jag kom hem idag, och allt vi gjort är att ligga på det kalla golvet tillsammans alla tre i brist på ork att göra nåt annat. Känns som om vi alla tre är sjuka nu, men så är det ju inte. Vi bara sympati-sjukar oss lite för Malins skull.

Usch, jag drömde att Malin inte fick något visum till Australien. Vilken mardröm!
Ni förstår nog inte känslan av att veta att vi ska tillbaka. När jag lämnade Sydney sist var jag helt inställd på att det skulle ta en lång tid innan jag skulle sätta min fot i det underbara landet igen. Jag hade planer som att skaffa mig en bostadsrätt i Stockholm, börja plugga och helt enkelt skaffa mig ett stadigt liv hemma i Stockholm. När jag sa hej då till familjen vi bodde hos tidigare det året så visste jag att vi skulle tillbaka, den här gången gjorde det så ont eftersom vi "visste" att vi inte skulle se dom igen förään barnen blivit allt för stora för att ha något minne av oss alls. Vi gick gata upp och gata ner, sa hejdå till små ställen som vi älskat, vi sa hejdå till alla de människor vi älskat. Vi grät mängder och förstod inte riktigt vad vi höll på med som lämnade detta underbara land, samtidigt som jag aldrig längtat till hemfärdsdagen mer. '
Jag minns när vi åkte i en väns bil till en strand utanför Sydney. Vinden blåste i håret, vi lyssnade på den senaste MGMT-låten och vi var lediga från jobb och allt vad förpliktelser heter. Vi åkte en serpentinväg vid vattnet, utsikten kunde man döda för och husen belägna med utsikt över havet lika så. Jag kände; "det här är livet, jag älskar Sydney och jag älskar mitt liv. Varför ska jag någonsin lämna den här staden och den här känslan i magen som är så fruktansvärt bra?"
 

Nu åker jag tillbaka ännu en gång, för att fånga den där magkänslan varje dag.