ödet?
Igår gästade jag trädgården i Norrtälje tillsammans med Stina och Linn. Det slog mig plötsligt att jag gick och letade efter någon, någon som jag visste inte skulle vara där. Sekunden efter kommer en gammal bekant fram och börjar prata om denna "någon" eftersom det är vår enda gemensamma nämnare. Vi pratade på och till slut tyckte denna person att jag borde höra av mig till "någon" för att säga att jag lever och mår bra. Jag tänkte på saken och gick sedan till bussen för att åka hem till Sthlm igen. När jag satt på bussen tog jag upp mobilen och sökte upp kontakten jag inte använt på år. Jag tänkte att jag skulle formulera ett sms som jag sedan skulle spara för att istället idag skicka det eftersom det kan tyckas olämpligt att få ett sms en sen sommarkväll i augusti. Då skulle jag hinna fatta ett beslut om ifall detta sms var lämpligt eller ej, när alkoholen runnit ur blodet och mer förnuftigt tänkande tagit över. Jag skulle precis gå vidare och formulera ett sms när jag råkade trycka på "radera kontakt" och sedan råkade jag bekräfta detta med ett enkelt knapptryck. Hur det gick till vet jag inte, men var det ödet. Jag ger det några år till, ses vi så ses vi. Den som lever får se.
Kommentarer
Trackback