Uppsnärjad i det blå
Jag skakar. Inte av rädsla, oro eller stress. Möjligtvis spelar hinkarna med kaffe jag fått i mig idag ett litet spratt, men skakandet är ett naturligt "jag-är-lycklig-skak". För det är just det jag är. Lycklig med stort L. Ett lyckorus har landat i Linn Johanssons kropp och jag skriker inombords; "stanna kvar häääär där du hör hemma!". Ett välbehövt sådant. Varför? Låt mig förklara:
- Jag & Malin fick idag veta att vi kom in på APM College i Sydney (!)
- Jag fick jobbet runt hörnet på Malins hak "Judit & Beritl" och jag älskar det redan
- Jag åker till Växjö på måndag och ska umgås med de vänner som betyder mest i mitt liv alla kategorier
- Jag och min grupp redovisade idag ett arbete som enligt läraren skulle kunna säljas direkt till kunden. Otroligt kul!
- Jag har lyckats skapa en enormt bra relation till Martin och umgås med honom titt som tätt
- Jag är kär i Tomas Rusiak. Typ
- Jag är granne med ingen mindre än "Mogge"
För att tydliggöra vissa punkter så kan jag börja med att säga att jag och Malin är så jävla bra och vi är så stolta över oss själva och varandra. Vi tar verkligen vara på de möjligheter som ges och lever efter hur vi lär. Inte sagt att alla måste göra som vi, tvärt om! Alla ska göra som de själva vill i livet, leva sitt liv som de vill ha det och absolut nöja sig med det som får dem att må bra. Att jag och Malin vill samma saker i livet är ganska uppenbart för er som känner oss, eftersom vi mer eller mindre suttit ihop de senaste åren (läs decennium). Och vi vill lite mer. Alltid. Nöjer oss aldrig, vilket är ganska jobbigt emellanåt. Men vi gör vad vi vill, låter ingenting stoppa oss och tar chansen som ges. It's Sydney Baby!
För att komma tillbaka till provjobbet så gick det alltså bra. Det var som jag visste en avslappnad attityd och chill inställning som krävdes, vilket jag försökte bjuda på. Jag som är ett kontrollfreak hade lite svårt i början att titta bort när jag såg att nåt kanske inte stämde, medan övrig personal tog god tid på sig att komma till bordet då en gäst ville ha påfyllning i glaset. Verkligen kontrast till mitt jobb på Bistron i Vaxholm, men ack så skönt gäng som jobbar där. Där kommer den näst sista punkten in också, att jag är lite småkär i Tomas Rusiak. Han är nämligen stammis på J&B och jag blir lite nervös i hans sällskap. Lite cool och hård på ytan, men jag ser nog den där lilla "teddybjörnen" i dig Tomas...
Att jag är granne med Mogge är ju även det lite förgyllande. Jag ler och tittar lite bort när jag möter honom, som om han inte ska veta att jag vet vem han är. Kanske lurar Sanna i buskarna här omkring också. Ser jag henne en mörk natt kommer jag nog bli helt till mig av hennes allt för långa, färgstarkt-målade naglar och überkonstiga outfits.
Jaja, nu fick jag skriva av mig lite. Det krävdes. Nu har jag fått i mig en köpp vitt te och en avokadosmörgås så nu är jag lite nere i varv igen. Intar soffläge, drömmer mig bort och sedan somnar jag in. I morgon vankas jobb jobb jobb. Men jag går dit med ett brett leende på läpparna, sjunger på en liten sång och viskar i allas öron; "Im going to Sydney, baby..."
Kommentarer
Trackback