.....
Mår som en påse skit, vill bara dra täcket över mig och försvinna. Skakar, fryser och har ont i hela kroppen.
Tiden bara rinner ur händerna, känns helt sjukt att vi åker natten till söndag och jag har inte tagit tag i NÅGONTING. Kanske skulle ta och börja fundera ut vad som ska göras, vilka räkningar som ska betalas, försäkringar och packning. Usch, orkar verkligen inte. Känns så fel att inte se fram emot och vilja åka iväg, men det kunde inte vara sämre tajming än nu.
På söndag är vi i alla fall i London i 10 timmar, så ska passa på att göra stan och eventuellt träffa Agnes som numera är londonbo. Sen är de på planet till Sydney på söndagskvällen och se fram emot 24 timmar i luften, raka vägen till Sydney -eventuellt i första klass om allt går enligt planen.
Men innan jag ens kan tänka på avresan har jag sjukt mycket att göra, men har ingen kraft att ta tag i någonting. Just nu känns det som om jag ser allt i gråskala, inga färger utan bara grått. Usch vad deprimerande det låter. Det vänder nog snart.
Kan man tycka om någon FÖR mycket? - Du påstår det. Du påminner mig om att det är 100 dagar och nätter vi kommer vara ifrån varandra. Jag orkar inte ens tänka på det. Alltid samma sak.
Kommentarer
Trackback