Cancer
Citat ur bloggen http://vimmelmamman.blogg.se/ som handlar om en ung, vacker cancersjuk mamma:
Jag har tårar i ögonen när jag läser hennes blogg om kampen mot hennes sjukdom, men att hon samtidigt nästan hela tiden är positiv och där hennes motto är "Låt inte sorgens fåglar flyga över ditt huvud och bygga bo i ditt hår!"
"Får man alltid det man förtjänar? Har du fått det du förjänar? Och klarar man alltid av den börda man fått att bära? Jag har jobbat inom vården 13 år, skaffat mina fadderbarn, arbetat idéellt på katthem, delat ut frukost till hemlösa tidiga mornar på Sergelplattan, älskat min nästa, alltid varit trevlig och korrekt mot den som tilltalat mig oavsett fylla, ras, kön eller religion. Fått äran att få gudbarn, hållit upp dörrar, rest mig upp på T-banan, bjudit upp den tysta blyga killen i hörnet och lagt alla mina fickpengar på katterna och hundarna i Thailand. Förtjänar jag inte mer än detta? Att leva resten av mitt liv i ständig ångest och oro över att "Skitsjukdomen" spridit sig. Att ha ont hela tiden någonstans, att endast korta stunder glömma vad som drabbat mig och beundra höstlöven som om det vore den sista hösten.
Jag bara undrar och är lite förvånad över detta uttryck "Du får vad du förtjänar". Jag har förjänat mer än så. Jag har faktisk förjänat ett liv i sus och dus. Att se mina barnbarn bli åtminstone lite stora, att ta en salsakurs på äldre dar, att planera resten av mitt liv i ett levande format, att inte bara leva i det jävla nuet utan också i en framtid somär min egen utan sprutor, operationer,cellgifter och total maktlöshet. Så det så!"
Jag bara undrar och är lite förvånad över detta uttryck "Du får vad du förtjänar". Jag har förjänat mer än så. Jag har faktisk förjänat ett liv i sus och dus. Att se mina barnbarn bli åtminstone lite stora, att ta en salsakurs på äldre dar, att planera resten av mitt liv i ett levande format, att inte bara leva i det jävla nuet utan också i en framtid somär min egen utan sprutor, operationer,cellgifter och total maktlöshet. Så det så!"
Jag har tårar i ögonen när jag läser hennes blogg om kampen mot hennes sjukdom, men att hon samtidigt nästan hela tiden är positiv och där hennes motto är "Låt inte sorgens fåglar flyga över ditt huvud och bygga bo i ditt hår!"
Jag tänker på min mamma som gick igenom den där tiden själv som sjuk i cancer. Att var tredje vecka utsättas för något som tar kål på en själv som människa, genom diverse mediciner och cellgifter aldrig må bra. När det börjar gå ur kroppen efter några veckor och man äntligen återfått kraft igen och börjar må bättre - då är det dags för en ny omgång. Att tappa hår, operera bort bröst och lida dagligen i kampen om att besegra den här sjukt äckliga sjukdom som var och varannan människa får. Jag hatar den här sjukdomen och har verkligen sett den på nära håll. Jag hatar den!
Men min mamma hade tur och klarade sig. Och jag vill tro att allt för någonting gott med sig. Att man kanske öppnar ögonen och börjar leva. Ta vara på nuet och uppskatta de dagar man får. Men när jag läser om den här unga mamman, då har jag svårt att tro på något sånt. Det är inte rättvist!
Jag hatar den där jävla sjukdomen!
Kommentarer
Trackback