Jag har talat och räddat min själ

Vet inte varför men det saknas nåt. Det är som att låtsas som det regnar i en hagelstorm. Här finns ingenting att klaga på? Är det så här det känns att va lycklig? Det är inga problem. Så nu idag borde jag va riktigt lycklig, men känner mig nog mera som en vingklippt pingvin. Samvetet säger en sak, lust något annat.