Jag har talat och räddat min själ

Han var som en gamal tavla som stått på vinden i många år, en tavla som man fått för sig skulle passa perfekt in på väggen i sovrummet. En perfekt matchning till de ljusa tapeterna. Men när jag väl släpade fram tavlan och spikade upp den så insåg jag att den inte alls var så vacker som jag trott. Och den passade verkligen inte in i sovrummet till de ljusa tapeterna. Istället valde jag att lägga tillbaka tavlan ett tag till och istället slå till och måla en annan  tavla som jag tror skulle passa utmärkt in på min vägg. Det värsta är bara att den gamla tavlan gör sig påmind i mitt huvud om och om igen, och ibland får jag för mig att ta fram den igen och testa en gång till. För att jag vet att den på något konstigt sätt skulle kunna passa in på väggen, bara jag skulle redigera den lite. Men varför ödsla tid på en gammal tavla egentligen, när man kan måla en ny?

Fram med penslarna bejbi, nu ska vi måla!