Jag har talat och räddat min själ

Det fanns EN höjdpunkt med kvällens besök på Trädgårn i Norrtälje. Den stavas Bunne. Ett 2 minuter långt möte med denna man som jag inte träffat sedan Australien höjde kvällen, men dock drog resten av alla människor ner kvällen till minus. Fy fan vad illamående jag blir när jag tänker på alla incestskit och intriger. Jag mår bara illa. Ta mig bort. Jag drar iof snart igen. Och förhoppningsvis kommer jag aldrig slå mig till ro i denna skitiga håla. Ursäkta uttrycket, men jag nästintill hatar det här stället. Det låter högfärdigt och nördigt, men de enda som fattar vad jag snackar om är de som varit borta själva och sett vad som världen har att erbjuda. Inge Trädgårn-klass där inte! Nej nej.