Jag har talat och räddat min själ

Ibland blir jag radd. Radd for alla tankar som snurrar i mitt lilla huvud. Men det basta botemedlet ar verkligen att prata med Erik och Erik om allt. Dom lyssnar och forstar.

Exempelvis: Vi pratade om karlek. Och manniskor man moter. Odet eller slumpen? Tank vad manga manniskor det finns dar ute i varlden. Och vissa valjer att bara se en liten liten del av vad som egentligen erbjuds pa ett stort silverfat. Att inte ta chansen att mota alla dessa underbara manniskor. Visst, man kan ha hittat sin karlek pa hemmaplan, det ar fine, men tank pa alla andra. Tank pa alla de andra manniskorna dar ute som alskar dig. Fast de vet inte om det an, och inte du heller. For att ni har inte traffats an. Att nagon kommer att alska dig, och som du kanske kommer att alska tillbaka, om ni bara traffas. Men det sorgliga ar att aven fast det finns sa pass manga dar ute som alskar dig, sa kommer han eller hon inte fa tillfalle att visa det. For ni kommer inte traffas.

Vi pratar ocksa ofta om vad som bestammer vad som komma skall. Om nagon skulle sagt till mig i skolan, lat oss saga hogstadiet, att nar jag ar 20 ar ska jag sitta pa andra sidan jordklotet ute pa en parkbank med en kille fran Arvika och prata om livet skulle jag verkligen inte forsta nagonting. Eller att jag skulle fatt veta nar jag var som karast i mitt ex Gustaf att han och jag inte langre om nagra ar skulle vara vi, utan att han skulle befinna sig i salen ett halvar och jag i Australien skulle jag inte kunna tro mina oron. Men saker och ting forandras och jag tror att det finns en mening till allt.

Hur kommer det sig att jag precis den kvallen satt pa Sturecompaniet nar Sebbe gjorde entre och fick mig att langsamt tina upp ur min davarande karlekskyla? Eller hur kommer det sig att man moter exakt samma manniskor vart man an reser i varlden, om det inte fanns en mening? Allt har en mening, och jag angrar verkligen ingenting jag gjort.

Allt har skapat mig till den jag ar. Det daliga, det bra, det tragiska, det roliga - allt har satt ett spar i min sjal som sedan gor mig till den unika person jag ar. For jag ar unik, det ar vi alla.