K-brunnar och tjaffs
Jag vet inte riktigt vad som gick fel. Men någonting var det. Från att gå från ett långt och stabilt förhållande med kärlek i överflöd stod jag till sist ensam och jakten på ny kärlek blev min nya fritidssyssla. Och många har jag funnit på vägen, i jakten på att hitta någon som ska ge mig det jag behöver. Men jag har alltid lurat mig själv och trott att jag gjort det, tills jag insett att jag bara varit kär i kärleken. Och jag vet att jag behandlat er illa, men utan min mening. Det är som att hjärnan säger till hjärtat "kom igen, den här gången är det rätt. Jag lovar, tro mig. Du kommer inte bli besviken. Får du honom bara så ska jag visa dig allt jag kan. Jag ska visa dig kärleken." Men gång på gång har det varit självaste illusionen jag blivit förälskad i. Tanken på att det finns någon där ute som jag bryr mig extra mycket om och som jag har fått att känna det samma. Tills en dag då jag vaknar upp och hjärtat är tomt på kärlek. Och hjärnan inte längre orkar tjata på hjärtat att hålla kärleksillusionen vid liv. Så jag ger upp. Och går vidare.
Jag vet inte om jag gick på för många K-brunnar som liten. Ni vet, brunnar märkta med K som ska bringa mycket kärlek i livet. Inte för att jag har allt för mycket kärlek i mitt liv, men jag samlade på mig för mycket K:n som måste uppfyllas. Jag letar och letar efter den som ska lyckas uppfylla alla mina K:n, men vet inte om jag någonsin kommer finna den. För jag orkar inte ens tänka på om det verkligen kommer ske och vem det i så fall blir. Även om det finns en speciell där ute, så krävs det mycket för att både hjärtat och hjärnan ska samarbeta utan tjat. Någonting som skulle få mig och stanna upp och säga - det här är allt du behöver. Bli inte rastlös, det leder ingen vart. Utan ta och sug i dig av den kärlek som serveras och bjud på lite du med. Utan att spilla lite på andra också. Fokusera på en, inte två eller tre.
Är du den jag letat efter?
Kommentarer
Trackback