Jag har talat och räddat min själ

Varfor ska jag alltid valja den svara vagen? Ibland kanner jag bara for att ge upp allt och bara folja strommen och va som alla andra. Noja sig med det man har lixom. I sa fall hade jag aldrig tagit mig ur forhallandet med Gustaf, aldrig slutat spela handboll, aldrig akt till australien och aldrig varit sa velig. Da hade jag haft mitt trygga, svenneliv klart for mig. Kanske hade varit lika bra det?