Jag har talat och räddat min själ

Jag har bara en fraga - varfor?

Idag har varit min varsta dag nagonsin i Sydney.

- Jag har jobbat 12 timmar i strack i sjukt stressig miljo och inte haft en endaste liten rast
- Jag har matt sa javla daligt over Tobbes enormt jobbiga situation
- Jag har brakat med min flatmate som jag bor med
- Jag har gratit i diskrummet i Malins famn
- Men framst av allt - jag har blivit (aterigen) inslangd i ett javla kaos som jag inte ens fattar hur det uppstatt

Vad ar det som far mig att aldrig vilja komma hem? Jo, alla dessa JAVLA intriger hit och dit som har att gora med ett forflutet. Jag angrar ingenting jag gjort i mitt liv - men ibland borjar man ju undra om det verkligen ar vart det. Att jag haft ett liv och forhallanden innan min situation nu ar val inget konstigt? Men nu far man sota for det, for att man har kontakt med personer som man nagon gang i livet haft kontakt med. Snalla, vad hander?

Bakgrund:

S & C var tillsammans, vilket C inte sa till mig. Vi hangde en kvall i uppsala men sen var det inget mer med det. Foran forra sommarn, da vi traffades for andra gangen och C och S faktiskt inte var tillsammans. Att vi hangde da kan val knappast vara forbjudet? S hade nagon annan - namligen min S som jag nu haller kar. Men ni brot upp och S och C blev aterigen ett par. Jag traffade min S och vi borjade traffas. That's it. Om jag nu undrar hur C mar och om hans resa blev av till LA kan val knappast vara straffbart? Sag till i sa fall. Jag hade inte brytt mig om ifall du och S pratade, vilket jag antar att ni gor, eftersom ni har ett forflutet tillsammans. For jag ar saker pa mig sjalv och om min S visar ett intresse for dig sa visst, da var han inget for mig. Men jag litar hyffsatt pa vad folk sager till mig.
Jag kommer aldrig forbjuda att nagon av de jag umgas med pa ett eller annat satt inte ska fa prata eller umgas med de dom vill, oavsett om de ar ex eller vad som helst - eftersom jag sjalv aldrig kommer lata nagon forbjuda mig.

Vill verkligen inte stalla till med problem for nagon, och tro det eller ej sa forstar jag hur du kanner. Jag har haft ett likadant forhallande med min Gustaf.. Jag vill inte att du ska ma daligt pa grund av mig, jag ber om ursakt. Men jag menar verkligen inget mer an att jag gillar att hora av folk jag "kanner" och hur de har det, speciellt nar de gor nagot som de verkligen vill - exempelvis reser.

Ledsen och forlat