zombie
jag är så trött, så trött. helgen satte sina spår, vill jag lova. och natten var nästintill olidlig, med en hostande gustaf i sängen brevid låg jag bara och halvsov natten igenom. jag vet, jag & gustaf skulle inte umgås. men hur lätt är det, va? för det första är han typ bästa kompis med min bror, och medan jag var ute och roade mig i lördags natt, då bakade dom två blåbärspaj och myste. jag har absolut inget emot att dom är vänner, det är kul, men det gör ju inte saken lättare när jag & gustaf bestämmer oss för att inte höras. det första vi gör efter att vi pratat i telefon förra veckan och bestämt oss för att inte ses, det är att vi möts på ica 20 minuter senare. bra jobbat. gustaf är också mina föräldrars favorit, pappa frågar alltid om honom och mamma saknar honom när han inte varit här på länge. jag, mamma, pappa och micke ska ha kräftis på fredag och hade inte jag bjudit gustaf, så hade ju säkert mamma, pappa eller micke gjort det. om jag absolut inte hade velat såklart. mamma har till och med bett honom komma på torsdag och hjälpa henne me inredning och sånt. men jag kan inte annat säga än att jag faktiskt blir glad av att ha honom i närheten av mig och min familj. trots att jag vet att det inte är bra i det långa loppet. men när vi umgås så är vi verkligen bara som vänner, kanske en kram hit eller dit. men faktum är att jag inte ens pussat honom på munnen sen den dagen vi gjorde slut för mer än ett år sedan. så tro inget annat, gott folk!
lyssnade på kent idag, 747.
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om Ni vill
Håna oss. Vi rör oss Ni står still...
längesen jag kände så, men det är ju en otrolig känsla i magen när man känner att man kan göra allt för någon annan. har nästan glömt hur det var...?
såg på "ensam mamma söker" idag. ett program i stil med "bonde söker fru" där 3 ensamstående mammor söker en ny kärlek och livskamrat. dom delar ut frågeformulär till killarna, anordnar små tillställningar för att lära känna de killarna som de valt ut genom ansökningar som dom fått av de olika männen. men herregud, är det så man finner den rätta? det är som mamma sa; man kan inte hitta kärleken genom att ständigt vara på jakt och leta, kärleken bara dyker upp och den kommer till dig. så, kanske dags att lägga ner allt fokus på love nu och lugna ner mig lite. för så småningom så hittar jag den nog. men jag kan ju inte låta bli att undra vart den befinner sig nu, just denna minut, denna sekund? ganska häftigt egentligen, att någonstans därute -kanske i sverige, kanske i något annat land - så sitter det förhoppningsvis någon som jag kommer dela mitt liv med. hm, tokigt faktiskt.
aja, nu ska jag ta en varm lång dusch och sen krypa ner i sängen. inget jobb förän söndag, hurra för arbetslösheten! (inte)
lyssnade på kent idag, 747.
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om Ni vill
Håna oss. Vi rör oss Ni står still...
längesen jag kände så, men det är ju en otrolig känsla i magen när man känner att man kan göra allt för någon annan. har nästan glömt hur det var...?
såg på "ensam mamma söker" idag. ett program i stil med "bonde söker fru" där 3 ensamstående mammor söker en ny kärlek och livskamrat. dom delar ut frågeformulär till killarna, anordnar små tillställningar för att lära känna de killarna som de valt ut genom ansökningar som dom fått av de olika männen. men herregud, är det så man finner den rätta? det är som mamma sa; man kan inte hitta kärleken genom att ständigt vara på jakt och leta, kärleken bara dyker upp och den kommer till dig. så, kanske dags att lägga ner allt fokus på love nu och lugna ner mig lite. för så småningom så hittar jag den nog. men jag kan ju inte låta bli att undra vart den befinner sig nu, just denna minut, denna sekund? ganska häftigt egentligen, att någonstans därute -kanske i sverige, kanske i något annat land - så sitter det förhoppningsvis någon som jag kommer dela mitt liv med. hm, tokigt faktiskt.
aja, nu ska jag ta en varm lång dusch och sen krypa ner i sängen. inget jobb förän söndag, hurra för arbetslösheten! (inte)
Kommentarer
Trackback