Jag har talat och räddat min själ

Hon lämna man och barn och huset
Aldrig ångra hon beslutet
(Hon gav sig bara av)
På en strand uti Havanna
Hon blev gatubarnens mamma
Där förstod hon vem hon var

varför faller jag för dom som jag "vill ta hand om"? det blir som om min modersinstinkt tar över och jag vill bara hjälpa dom med livet. när jag tänker efter så har det alltid varit så. någon som hamnat snett men som jag ser har stor potential att bli något bättre - jag tar hand om den! klassiskt att falla för "bad guys" för att ha det som ett litet projekt att vända dom till något bättre. men sen när jag gjort det då? ledsnar man då?
jag mår bra när någon behöver mig, så är det bara. men i det här fallet så känns det ganska hopplöst. men varför ska du vilja att jag ska komma och ta hand om dig? det är ju just dig som jag annars kan bli så irriterad på när du inte svarar på mina sms eller what so ever. men sen så ber du om förlåtelse och vill att jag ska komma och va med dig för att du mår dåligt. och jag är inte sämre jag än att vilja ta hand om dig också. men allvarligt, vad händer egentligen? vad betyder vi för varandra egentligen? inte mycket.. nej, nu får jag skärpa mig. fokus! jag vill inget seriöst, inte du heller. oavsett vad så skulle det endå aldrig funka.

jag hoppas på en grym kväll imorgon på teatern. hoppas du är där ;)