Jag har talat och räddat min själ

herregud, längesedan jag bloggade sist. och mycket har hänt. ack så mycket! jag lever i alla fall och mår otroligt bra. jag levde som en kung i tre månader i underbara aussieland och thai. mötte sådana härliga människor där som kom att bli vänner för livet. Kinna & Lina, två tjejer från Ljungby, är helt fantastiskt underbara. Vi reste och bodde med dom mer än halva tiden i Australien. Från att inte alls kännt varandra så blev vi supergoda vänner. Jag saknar dom så mycket, även om vi träffas här hemma också så gör de ont när vi ska ta farväl. avståndet är lite drygt.. Men vi ses i Åhus i alla fall, mina goodingar! och sen så drar vi 4 en trip till Barcelona i september innan flytten. Grymt!  :) Fredd & Rickard är två andra pärlor som vi mötte. Det blev vi 6 som gjorde ALLT tillsammans. Vilket gäng! Karlstadbor är för härliga.. Era vänner är hur bra som helst med :) På midsommar kom de alla till mig, vi hade såå kul! Sedan drog jag & Malin till karlstad och festade veckan efter. Vi älskar Karlstad! :) Vi åker dit den 8:onde igen, man kan inte ha roligare än när man är med våra älskade vänner där! Man har ont i magen när man åker därifrån. Dels på grund av dålig thaimat (ja, vi vet att ni karlstadpöjkar gillar den, men den va inte världsklass), dels för att man redan saknar de små liven så fort man sagt hejdå plus för att man skrattat så mycket att magmusklerna ger vika.

Så, hur leker livet annars? Jo, hur bra som helst. Planerna är att flytta till Oslo i slutet av September med mina fina karlstadvänner Matte & Fredd (Fredd måste bara göra sig av med sin spargris). Och Malin förståss. Singel är jag och trivs som fisken i vattnet! Finns inget som håller mig tillbaka i Rimbo, härlig känsla! Jag har verkligen inga som helst djupare känslor för någon just nu. Jag blir mättad på kärlek från mina underbara vänner. Det är sant. Visst saknar jag Jonas ibland, men ärligt talat så mår jag som bäst nu. Jag ser fram emot den dagen då jag hittar den rätta att bli tillsammans med, men det får gärna dröja ett tag.

Det roliga är att jag verkligen har förändrats. Radikalt. Det kanske inte märks vid första ögonkastet direkt, men de som känner mig har talat om det för mig upprepade gånger. Även jag själv har kommit till insikt om min egen position i livet. Förändringarna är vad jag hört bara positiva.

Jag är mer öppen
Jag orkar inte längre hymla om saker och ting
Jag har tagit reda på vad jag vill med livet - leva!
Jag vet nu att om jag bara vill något, så kan jag.
Jag orkar inte längre med snack som går, bättre att ta det direkt med mig.
Jag vet att jag absolut inte är felfri och har fördommar, men jag försöker att inte prata med andra om andra
Jag har insett att många är patetiska, men de rör mig inte i ryggen
Jag vet att jag inte vet vem jag är fullt ut, men att jag är på god väg att finna ut det
Jag har insett att jag vill göra saker på egen hand och för min egen skull, jag tänker inte förlita mig på andra
Jag flyttar inte till ett annat land för någon annans skull, jag flyttar dit jag vill - när jag vill
Jag har insett att jag ofta är kär i kärleken, inte i personen i fråga
Jag vet att folk stör sig på mig, men jag vet själv att jag är grym och att de som stör sig är små i sinnet
Jag vet att folk bryr sig otroligt mycket om mitt förhållande med Jonas, men jag kan inte annat än tycka synd om dessa
Jag är mer social - blir kanske lätt så när man delar rum me 30 andra...?
Jag vet att alla har ansvar för sina egna liv - vad du gör är upp till dig. jag klandrar dig inte
Jag vet att jag kan va vän med mina ex, att jag lättare kan gå vidare på egen hand
Jag vet att allt inte handlar om pengar - att man i all enkelhet kan leva livet fullt ut
Jag vet att jag är jag och vad jag än gör kan jag inte komma ifrån det
Jag vet att det egentligen är lite missär att blogga om sitt liv, men ack så skönt att skriva av sig

Jag säger då det. Jag är redo. Redo att leva. Nu
.