Jag har talat och räddat min själ

det är inte lätt att inte ha kontakt med gustaf. senast igår skulle vi prata, men blev inte mycket djupt snack. ska istället ta det idag. jag vet, vi skulle inte höras. men det känns som om vissa saker inte riktigt är utredna ännu, vi behöver prata om en del saker. varför kan jag inte bara vara kär i honom? allt skulle vara så mycket lättare då.

grejen är den att om någon av oss skulle hitta någon ny - vilket båda gjort tidigare - så skulle man skita i den andra helt. för då mår man bra, och då finns de ingen anledning att söka trygghet hos den andra. dels för att man redan har en ny sorts trygghet plus att man inte vill såra den andra genom att ena stunden umgås och andra umgås med den nya kärleken. detta vet vi båda, gustaf ville bara att jag skulle hitta någon ny när han träffade jenny, men när jag sen gjorde det så var de jobbigt för då hade han och jenny typ tagit slut. och jag vet att då ville jag bara att han skulle hitta någon, för då hade ju jag jonas. då tänkte jag bara att jag ville att gustaf skulle hitta någon och bli lycklig, men egentligen så var det säkert bara en metod som skulle bedöva mitt dåliga samvete för stunden.
hur man än vrider och vänder på det här så finns det bara en utväg: den dagen vi båda hittar någon ny så kommer vi förmodligen kunna gå vidare båda två. men innerst inne i våra hjärtan så kommer vi alltid brinna för varandra. för att vi är vi. gustaf & linn. alltid. oavsett.

jag vill innerst inne bara att gustaf ska vara lycklig. den känslan fick jag när jag var i australien, det spelade ingen roll om han hade någon annan eller inte. så länge han var lycklig. den känslan var äkta, men sen nu efter ett tag då jag varit hemma så kan jag återigen inte se honom med någon. skumt.

några rader ur hjärterdams sista sång beskriver mycket av det som snurrar i mitt huvud just nu

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du